Städar datorn

Jag ägnar min söndag åt att städa min dator. Den är alldeles för full och jag får inte in fler bröllopsfoton. Och det går ju inte an. Så jag förösker hitta saker jag kan arkivera. Kom över en text som är skriven på något 4H arrangemang någon gång. Jag minns att jag var med. Men jag minns inte var eller när. Någon som minns denna fantastiska text?!



Gotlänningarna var fulla av stoj och det märks särskilt väl när vi alla ses på Riksläger! Jag minns till exempel en gång när en gotlänning skulle äta gräs och prata samtidigt de gick då plötsligt for en sjudundrande snygg hallänning förbi, gotlänningen vände sig om och tänkte jäsiken med!. Den dagen den där mannen lär sig att bete sig, då kommer kvinnorna att ge sig tillkänna och erkänna: vi tycker alla grabbarna i Kronoberg och tjejerna är precis lika snygga och luktar så fantastiskt gott efter en kväll på RIKSLÄGRET.

När man sedan vaknar på morgonen med sömndruckna ögon så undrar man är jag i himlen eller drömmer jag? Efter ett stjärtnyp så inser jag. att alla mina engångstandborstar är slut. Typiskt att jag gav bort min sista till den mystiska funktionären igår. Jag satte mig upp och SKREK!!! SATANS HELVETE!!!! Vi kommer för sent till frukosten idag igen! Och utan frukost så blire ingen bra dag, säger mamma och alla andra vuxna, men idag ska jag göra ett experiment och äta sand med sågspån till frukost och sedan som efterrätt tänkte jag äta bark och småsten, har hört att After Dark ska komma o spela på stora sen ikväll. Då gäller det att vara tiptopp, för man måste ju kunna dansa och spexa hela natten lång, för det kan ju vara så att man kan bli den utvalde till att. sjunga en sång på scenen!

Jag hade varit med i en av uttagningarna till Fame Factory. Men Bert sa att jag sjöng sämre än en häst...? Och att jag istället borde satsa på en uttagning till Sveriges värsta gräsklipparförar WM, för där kan man träffa Snurresprätt, och honom har jag alltid velat träffa därför att han är en sjutusan till snabb sprint och väldigt duktig på att säga "pep pep".

Jag tänker bara på den där stora moroten som jag har hemma. Men den är tyvärr lite för stor egentligen för att ha hemma så jag funderar på att. ge den till de svältande barnen i Afrika, men frågan är väl går det, eller är det möjligt tankarna flyger och far. Vad jag ska göra med moroten är ett mysterium. Jag måste göra nåt snart, annars. går det åt pipsvängen säger Bamse. Ajsing bajsing lilla knas.

Just då, precis när den rosa luftballongen landat, så såg jag en liten liten gumma. Hon hade en liten liten blå rollator som hon hade smyckat med röda julgranskulor. Gumman sprang fram emot mig och jag gav henne en mössa med en stjärna på. Hon blev jätte glad och gav mig en puss. Då kom ett monster som sprutade grönt slem. Det skulle man ha varit förberedd på så man kunde tagit med sig sin. magiska 4H-tröja. Då hade jag kunnat klia mig två gånger bakom höger öra och så hade jag en megastor snöboll. Plötsligt hade jag en megastor snöboll där och jag undrande hur den hade kommit dit, men då kom jag på det var ju när den lilla häxan hade nysat snöbollar, stora som bowlingklot.

Häxan kunde också. genom att bara höja handen sakta i en lång bågrörelse, få håret på alla som såg det att bli rosa och guldigt med lockar stora som tallrikar, för det gillade häxan. Det var inte bara häxan som var förtjust i såna lockar utan även hennes tama bläckfisk Frans. Han hade 10 armar och en vattenbubbla (eftersom han bodde på land). Frans tyckte att rosa var den mest underbara färgen som fanns, det var därför han aldrig släppte sin rosa. sugproppsrengörare. Det kan också ha haft en del med att Frans också gärna var väldigt ren om sina sugproppar, men att rengöraren var rosa gjorde ju sitt till. Frans var egentligen ifrån Katalonien och där är det oerhört manligt med rosa sugproppsrengörare. De skryter om vem som har den mest rosa (Frans låg bra till). Men det var innan han hamnade hos Häxan.

Det hela började när Frans en helt vanlig onsdag var ute och sträckte sina tentakler i en morgonsimmtur. Då såg han plötsligt ett stort rosa sken. Eftersom rosa var det bästa Frans visste, så blev han som uppslukad i sin lilla rosa värld. En dag när han tänkte på de rosa mockasinerna som han allra helst villa ha så glömde han bort sin mammas födelsedag. Frans mamma och pappa blev så arga så arga. De ville skicka iväg frans ett tag för att lära honom lite hyfs, så de skickade honom till häxan. Men de viste inte att hon hade som avsikt att behålla honom för alltid. När de upptäkte det så blev de utom sig av förskräckelse. De tog då genast kontakt med sjölejonet Veron, för alla i havet visste att sjölejonet Veron kunde allt och hade alltid rätt. Han var också starkast av alla. Inte bara för att han hade ätit en starkfisk som barn utan också för att han som ung även hade av misstag ätit ett helt bibliotek. Alla böcker fanns nu i Veron så ville man veta något så var det bara att fråga.

När Veron fick reda på vad som hade hänt, blev han utom sig av nyfikenhet och började ivrigt slå i ett av uppslagsverken han hade ätit upp för att se om han kunde hitta nåt om häxor och snöbollar. Han fick leta länge och väl det stod ingenting om häxor och snöbollar i de vanliga lexikonen, men så hittade han ett gammalt slitet lexikon (som hade smakat ganska illa). Sidorna var slitna och det gick knappt att se vad där stod, han bläddrade lite till och då såg han det. Mitt på sida 312 stod det att häxor är som små "rumpetroll" som ger i sken av se ut som något annat, men utvecklas till en groda efter tag av mycket smicker och fjäsk! Men varken Frans föräldrar eller Veron vågade gå i närheten av häxan och hur skulle de då kunna fjäska för henne.

Plötsligt fick Frans pappa en idé om de tog den rosa sugproppsrengöraren och alla andra rosa prylar de kunde hitta och slog in dem i små julpaket så kunde de nog göra världen god så att alla bläckfiskar och häxor kunde få sitt lyckliga slut som de sökt genom flera olika färgers generationer så långt tillbaka de kunde minnas. Så nu gällde det bara för Frans och hans pappa att hitta alla rosa grejer. En annan viktig sak var också att lyckas med att spåra upp alla häxor när man väl hittat alla rosa grejor. Och hur skulle man kunna övertala människor och djur att släppa ifrån sig sina rosa saker? Enda lösningen som Frans kunde komma på var att helt enkelt be om deras rosa saker, för inte behöver man krångla till det tänkte han så han började med den första stubben för att se om det fanns någon som bodde där men det verkade om tomtarna som hade bott där förut hade gett sig av. Vad nu, tänkte Frans, Vad hade möjligen hänt för att de små stubbtomtarna skulle få för sig att flytta? Frans anade oråd och började genast vanka av och an. Hmmm vad vad vad var det rätta att göra?

Mormor har alltid kommit med goda råd och hon är intelligent, smart, cool, en riktig klippa. Nä henne kunde man ju inte fråga, hon var ju allt det där. Istället bestämde sig Frans för att gå till burkdummen och där skulle han fundera ut vad han skulle göra. På vägen till burkdummen mötte han en av tomtarna som var helt förstörd, tomten sa
–oj oj oj oj oj aj aj och ack. Snöskrutt och äppelgoja. Frans vi behöver din hjälp! Du måste springa baklänges ända till ros(a)land för att kunna se vart du ska springa tillbaka när du ska tillbaka till oss med alla rosa saker!
-Har jag bråttom, undrade Frans?
-Bråttom?! sa tomtarna, det brinner i hasorna på oss, så bråttom har vi, skrek tomtarna i panik.

Frans var smack-smack-ding-dingeleri-dång-cool.
-Släck elden, föreslog Frans, annars kommer tända Helga och kysser dej.

Och det är något man inte vill, tro mig! Först kanske du vill det för att hon är läcker men sen inser du att hon stjäl din springafortmuskel så du kommer aldrig hinna få tag på de rosa sakerna i tid.
-Akta dig för Helga sa tomten! Annars går det som det gick för Snabba Konrad. Han var snabbast av alla men sen kom Helga och sen dess har Konrad fått fotsvamp på flinten Konrad är fruktansvärt långsam nu så nu kallar vi honom långsamma Konrad.

-Jaha, sa Frans. Men det är väl bäst att jag ger mig av nu då. Men hur ska jag veta vart jag ska?
-Jo du börjar med att ta vänster bakom granen där, instruerade tomten, och sen…