Ingen 1800-talist längre

Sveriges enda 1800-talist är död. Det känns lite sorligt på nåt vis. Eller man inser liksom att tiden går och man kan inte få tillbaka det som varit. Vare sig man vill eller inte. Tidsmaskinen finns inte, men förut har ju folk kunna berätta om hur det var på 1800-talet. Eller under första världskriget eller under andra världskriget. Nu finns det snart inte några som kan berätta. Kollektiv-glömmer vi då? Läskig tanke. Men om nu det skulle uppkomma en ny Hitler eftersom vi har kollektivglömt hur dumt det är med Hitlar så kommer jag försöka skapa en Historieskrivning mer lik den i Inglourious Basterds. Jag tror jag kommer försöka. Jag kommer tänka mig nu att jag är tillräckligt modig för att försöka. Det räcker. Det känns bra. Se filmen!

Nu har det hänt

Jag drar till Australien. Ungefär 1 nov. 6 månaders tjänstledighet är beviljad!

Stort happening

Lisa inser att det faktum att jag ska gå på mitt livs första fotbollsmatch är en stor happening. Apstor. Värd ca 20 kommentarer på fejjan. Lite pirrar det faktiskt i magen. Att få se nåt man aldrig sett förut. Men risken är nog stor att jag blir besviken. Det är jag beredd på. Och sorgen kommer vara noll.

Skratt!

Den här bilden har ljusat upp min dag: Bild! Den kommer från denna artikel. Så fruktansvärt roligt att jag måste le! Minst!

Jääättelänge

Nu är det ett tag sen jag skrev på min lilla blogg. Mycket har hänt. Sommar. Jobb. Lägerarngerande. Europatrip. Men nu är vi tillbaka i Gbg. Tillbaka vid skrivbordet. Och då får man plötsligt tid över för sin blogg. Konstigt. Luke läste tidningen igår och upplyste mig om att några forskare i Storbritannien har kommit fram till att Australiensarna utgör sämst giftasmålsmaterial i världen. (eller ja... av de 16 länder eller vad det var som ingick i studien...) De är sämst på att dela hushållssysslorna lika. Vet inte om det var ett smart drag av honom att visa det för mig. Men jag är inte orolig. Just nu är han hemma och tvättar.