Ansökning

Jag har ansökt om ett permanent visa i Australien. Äntligen. Det känns skönt att det är i rullning. Och naiv som jag är så inbillar jag mig att jag får det. Förr eller senare. Jag har varit rätt lugn i det. Tills nu. Nu känns det asjobbigt att det kan ta 6 till 8 månader tills jag får ett besked. Ärligt talat. Hoppas inte det tar så lång tid. För i denna mellantid så befinner jag mig på nåt sätt lite i en egen bubbla. Inte i de bubblor där alla andra är. Jag kan ju söka jobb. Men det är lite svårt att få nåt långvarigt när de inte vet om jag har visa eller inte. Och jobb vore himla skönt o ha. Fast jag måste ju ha tid att åka till Sverige nästa sommar. Undrar vilken bubbla det är som fattar det. Ska leta vidare. Och vänta. Vänta på det där beskedet. Men jag är inte så bra på att vänta. Och inte heller så bra på att knyta upp knutar. Inte för att knutarna har nåt med detta att göra. Men jag har helt enkelt lite dåligt tålamod.

Jobb

Tänkte jag kunde lösa jobbvalet med att söka ett jobb till. Och få det. Jag är klipsk jag.

I-landsproblem

Jag har två jobb att välja på helt plötsligt. Liknande på många sätt. Lika lång tid, samma syssla, liknande betalning. Men de ligger på olika platser. I olika miljö. Vafan. Jag vill inte ha val ju. Jag är så sjukt dålig på det! Trodde jag hade sagt till om det i högre instans. Det är lugnt. Ge mig inga val. Bara valla in mig på en redan utslagen väg. Det är lugnt. Det är lugnast så.

Vem röstar?

Det är så spännande och intressant att titta på valresultatet för de olika delarna i Gbg. I Centrum går såklart högerpartierna bra. Eller främst moderaterna. Där vill de ju gärna få lite mer pengar i sin rika plånbok över så att de kan värma poolen på landet till 32 grader istället för 30. SD går framåt lite här också. Men de är inte över 4 %.

Men tittar man på Hisingen tex så har socialdemokraterna stort stöd. Även om de gått tillbaka lite. Och SD får en massa mer stöd. Intressant. Inte så konstigt. Men intressant. Jag tycker att det belyser problemet som har uppstått och som ingen tagit tag i och som till slut har lett till SD:s enorma stöd. Här ute har krigsskadade människor klumpats ihop i "egna städer". De är människor med hög arbetslöshet, människor som upplevt krig och förföljelser och mår väldigt dåligt. Och många har inte svenskt medborgarskap ännu. Människor som ryckts upp ur sin trygghet. Dessa "städer" hotar de byar av svenska medborgare som finns utspridda här och var. Människor som levt med sin kultur och tradition länge. Människor som låtit sin kultur sakta förändras med nya medborgare. Människor som integrerats till att bli en del av dessa byar. Naturligtvis blir dessa människor rädda och arga för att de nya människorna inte vill integrera sig. Och då resonerar man såklart så att det är säkrast att ta bort dem.

Tomorrow when the war begun

Jaha. Idag är det en ny värld. I Sverige. Varför känns det alltid så konstigt efter val? Som att man inte har makt. Fast man precis har utnyttjat sin makt. Som att 4 år är oändlig tid. Och att det aldrig kommer bli bra igen. Nu sittar jag dock på behörigt avstånd. På andra sidan jorden. Det är andra partier och beslut som mest kommer påverka min framtid. Just nu i alla fall. Med det inte sagt att det på något sätt är bättre här. Här är det kaos. Vänsterblocket sitter i minoritetsregering.

Igår såg vi en film. En Australiensisk film. Den hette "Tomorrow when the war begun". Den gick kort ut på att ett gäng ungdomar åkte ut för att campa en helg. I de vackra blue mountains. Vid en liten lagon. Man kan säga att de var i paradiset. Under helgen blir Australien ockuperat av någon utlandsstyrka. Alla människor i byn ungdomarna är från blir tillfångatagna och en del dödade. Men ungdomarna har det ju bra. De lever fint i paradiset. Fast de kan liksom inte känna någon ro där. De måste tillbaka och slåss. Och så blir den en slags gerilla.

Lite så känns det. Med det här med valet. Jag kan ha det fint här i paradiset. Men kan INTE låta bli och vara arg, sorgsen och besviken över att Svenskarna är precis lika naiva som Australiensarna.

Vi hade nåt rätt bra faktiskt. Men nu är det nog borta för alltid. Fan.

För att fira lite ska jag idag skicka in min visumansökan till Australiensiska immigrationsverket. Och jag är tacksam för att jag inte är från nåt land som slutar med stan eller börjar på I eller K. Osv. Men å andra sidan kommer jag från ett land med en ny Hitler (för att dra det till sin spets) i. Hur ses det tro?

Nötkärna

Jodå. Doktorn skrev på en skinande hälsodeklaration åt mig. Jag är frisk som en nötkärna. Om än med en hel del ont i min tumme. Men det har jag ju haft nu i en sisådär 3-4 v utan att det har begränsat mig avsevärt. Och jag har också lärt mig att använda vänstern till mycket. Kan numera plocka ur diskmaskinen med vänster. Lägga på mer ved på brasan med vänster. Bygga jordgubbsland med vänster. Ja, jag har väl sagt det? Att jag byggt ett jordgubbsland. Jaså inte? Jag lägger väl upp lite bilder här någon dag då så får ni se. Finast nu innan torkan har slagit till och allt har dött.

Har också insett att jag är född i Ljungarum och inte i Ljungarumma. Vet inte var jag fått detta om bakfoten ifrån. Men nu har jag hur som helst äntligen lärt mig. Petiga myndigheter tyckte att jag skrivit ett ma för mycket i min ansökan. Spela roll, kan man ju tycka. men rätt ska vara rätt. Tycker i alla fall att det är fånigt att det står Ljungarum i mitt pass. Varför står det inte Jönköping liksom? Fast det blir ju många konstiga tecken som petiga myndigheter kanske inte klarar av. Tycker alltid att det är konstigt när man ska skriva i olika ansökningar osv "Issuing authority" när det gäller passet. Vad säger "Polismyndigheten i Västra Götaland" egentligen för en Australiensisk liten grå kontorsråtta. I Lukes pass står det "Australia". Makes more sense. Det är ju Australien som gett honom pass. Vem bryr sig om vilken polispotatisgrisstation som gjort det??

Är jag riktigt frisk?

Idag ska jag på läkarundersökning inför anställning på silosen över sommaren. Det kommer nog bli petat både här och där. Sådär bekvämt. Jag menar, vad försöker de hitta egentligen?

Jag återkommer när det är genomfört.

Kavla upp ärmarna

Då så. Luke är iväg på sin lilla trösktur norrut. Han kommer hem igen innan det är dags att börja skörden, men han tänkte att det är lika bra att få åbäkena dit upp så är det bara att börja när det är dags!

Jag åker ut till gården och gör lite fårarbete tror jag. Osäker på vad än. Men får finns ju i alla fall.

Det här är bra

Jag gillar deras stil, deras röster, videon, ämnet. Ganska nykläckta kycklingar. Ska bli kul att se vad som följer.

Svengelska

Bring it on som jag sådär käckt svengelskt använde i förra inlägget är ett av alla såna där uttryck som är svåra att översätta. Drift away är ett annat. Det är väldigt fint tycker jag.


Drift away

Kört traktor

Idag har jag sovit till 10. Kört traktor i 3 timmar. Och tagit in tvätt. Nu ska jag laga fisksoppa. Inte ett enda kort har tagits. Jag börjar komma tillbaka till vardagen. Det är skönt. Och tiden är nu vän med mig och jag sover hela nätterna. Då så. bring it on!

Vattnet har tappat makt.

Vattnet som trillade ner över helgen har snabbt tappat sin makt.

Lördag eftermiddag:


Måndag eftermiddag:

Dagens politiska inlägg

Tittade på Sverige demokraternas valfilm på youtube. Var tvungen. Har ju pratats en del om den. Den är konstig. Ni som är i Sverige har säkert redan sett den och jag är lite efter här borta jetlaggad osv. Det är i alla fall en liten pensionärstant som blir jagad av burka-klädda kvinnor med barnvagnar. De är lite läskiga de där kvinnorna som jagas. Det är svart och otydligt och spännande musik. Jag gillar inte spännande filmer. Jag blir rädd. Nu kommer jag drömma mardrömmar om burka-klädda kvinnor också. Hur som helst så är den urtöntig som valfilm. Eller IQ-befriad liksom. Det är klart man kan spela på människors rädsla. Det är faktiskt lite obehagligt tycker jag med burka-klädda kvinnor. Inte så att jag tror att de jagar mig. Men det är liksom obehagligt att inte se vem som är där bakom. Om hon är ledsen eller arg eller glad. Kan man inleda en spontan konversation på bussen eller i ICA-kön? Vet inte, har inte prövat. Och så känner jag alltid medlidande med en sådan kvinna om jag möter henne. Dumt. Kanske hon inte alls vill att jag ska känna. Men varje sån kvinna har i min förebild en förtryckande man hemma. Och bara tanken på det får mig att rysa. Gillar det inte. Nu är det ju inte så. Säkert. Eller vad vet jag. Men det finns ju i alla fall en viss chans att en del har ett fantastiskt bra förhållande, har tagit på sig det på eget initiativ osv. Jag tror faktiskt inte det är många. Om ens någon förresten. Men visst vi kan säga det bara för att inte dra alla över en kam. Det är så Sverigedemokratiskt.

Nu är det ju väldigt lätt att ta en sån enkel symbol som burkan som fiende. Problemet finns ju ändå. Såklart. Men ändå. Får man inte ha motorcykelhjälm på sig när man går in på banken, då borde man väl inte få ha burka heller. Vi kan hålla diskussionen där. Saklig. Och så kan vi lägga till det faktum att jag vill se ansiktet på folk som jag ska interagera med. Det kanske är en kulturgrej från min sida. Men det är så jag vill ha det. Ok?! (Och här kommer diskussionen åter in på flummiga saker som att "jag vill" osv. Det är hopplöst.)

Oavsett hur det är med burkorna så tänker jag inte rösta på Sverigedemokraterna. Jag har redan röstat faktiskt. Gjorde det innan jag lämnade Sverige för denna gång. Och jag måste instämma lite med vad Jonas Gardell skriver i sin blogg. Här: Trafikplats glädjen.

Här i Australien har det precis varit val. Det blev lika mellan de två stora partierna. Så nu pågår en slags kohandel med de tre små partierna. Det stora parti som kan erbjuda mest för de tre små vinner kan man säga och får bilda regering. Det blir rätt skumt.

De har obligatorisk röstning här i Australien. Det är bra tycker jag. Ett slags demokrati med piska. Man behöver piskas ibland. Minnas att man är i en demokrati. Att man är med och bestämmer, om än lite. Att man inte kan sitta hemma och gnälla sen.

Antingen så klagar man och gör nåt åt det. Eller så håller man käft.

Jobb

Nu har jag jobb på siloanläggningen för spannmål över skörden igen. Ska på lite kurser och så och sen får vi se när det drar igång och jag blir busy. Känns gött. om än mindre spännande iår eftersom jag vet vad det innebär. Men lite kurser o så blir ju bra. Och så får jag väl se till att utmana mig på andra sätt. Hålla fler saker i huvudet tex. Lära mig namn på folk fort. Osv. Nu låter det värre än det är. Det ska bli jätteroligt faktiskt. Sköna människor där också. Jag har saknat dem. Utom möjligtvis chefen. Men jag har ett allmänt problem med chefer. De säger åt mig vad jag ska göra utan att de tänkt ordenligt. Men ett par månader så kan man stå ut med sånt. Utan problem. Eller i alla fall hyfsat smärtfritt.

Förnyelse

Ni kanske märker att jag gjort om sidhuvudet tex. Tänkte det var dags. Att röja lite här och formellt göra plats för mitt nya liv. Det är ungefär samma liv fast med annan utgångspunkt.

Köra bil

Körde lite bil igår. Bara ut till gården och tillbaka. Svårt så det räcker. Letar efter växelspaken med högerhanden. Men den sitter ju inte där. Dels för att jag sitter på högersidan och kör och dels för att det är en automatväxlad bil. Såna är det inte så gott om i Sverige. Sen är det det där med att jag till en början måste titta ner så fort jag ska blinka eller sugga rutan. De sitter ju tvärtom. [Sugga är ett ord min bror kom på när han var liten. Det betyder helt enkelt vindrutetorka rutan. Betydligt mer kort och konsist. Bra ord. Även om det kan förväxlas med en gris. Men det finns ju många ord som har tvetydig betydelse. Det funkar. Man fattar ju att man inte vill ha en sugga på rutan. Bara att rutan ska suggas.]

Nu ska jag köra en sväng igen. Lite längre denna gång. 2 mil eller nåt sånt. Jag ska träffa chefen jag antagligen ska ha över skörden iår igen.

Visum-grejer ska fixas också. Känner lite lätt panik över att jag från den 5 november rent tekniskt inte har nåt visum. Men det löser sig. Säger Luke. Han är lite mer så där "fuck it, it'll be alright". Tur det. Annars hade båda sprungit runt här som yra höns och då hade vi blivit uppätna av räven.

Minus 2 inatt. kallt. Jag ska gå o lägga på några fler vedträn på elden tror jag. Så är det varmt och mysigt när jag kommer hem från mitt lilla äventyr.

Tiden är ur led

Jag har lite problem med tidsomställningen. Som vanligt. Jag vaknar kl 1 eller kl 3 på natten och är vaken ett par timmar. Jättekul. Men inatt fick jag upplagt en massa foton på facebook. Alltid något. Även om sova hade varit att föredra. Tänkte jag skulle varit vaken hela dagen idag så att jag är riktigt trött ikväll och vill sova. Men efter lunch satte jag mig lite på soffan för att vila och då somnade jag. Typiskt. Men det var sjukt skönt.

Det är verkligen vår. Körsbärsträd och pärlhyacinter blommar. Det är kallt och friskt. Och väldigt grönt efter allt regn. Som Påsk ungefär känns det. Men det är det ju inte. Jul först.

Wattlen blommar också. Överallt. Det är gyllne här och där i skogen. Och i Lukes mammas trädgård. Och i vår trädgård har vi en enorm wattle-buske.

Wattle-buske i Lukes mammas trädgård:




Pärlhyacinter i Lukes mammas trädgård:


Körsbärsträden runt vårt hus:



Körsbärsträdet framför vår tomt:

Värst

Regnet orsakade de värsta översvämningarna på 60 år. Eller nåt sånt. Råder lite delade meningar om topnoteringarna. Men vem bryr sig. Värst låter ju bäst. Jag tycker att det är vackert. Det är vatten överallt. Det porlar och blänker. Det har inte varit lika vackert för alla. Några vi känner blev utlyfta med helikopter. De hade vatten i hela huset och kunde inte köra på vägarna därifrån. De har aldrig haft vatten genom huset förut. Får har dött. Nån förlorade 3-400 nånting. Några av dem har vi sett ligga stilla. Men vi bor på lite högre marker och här är det inga problem. Bara vackert. ja, vägarna härifrån har tagit rätt mycket stryk och för närvarande är det ett stort projekt att ta sig härifrån. Men vem bryr sig om man är i paradiset?

På plats

Här får man inte kramar som är oväntade utan pussar på kinden. Det är så man gör här. Kramas inte, utan pussas.

Det har regnat 80 mm på 12 timmar. Så det är lite blött. Och folk fastnar lite överallt.

Kramar

Men anledning av förra inlägget måste jag också kommentera att jag fått kramar i sommar. Kramar som man inte visste att man skulle få. Tydligen berör man människor mer än man tror. Kramas lite mer i vardagen hörrni. Om en flytt till Australien och att man ses sällan kan vara anledning till en kram. Kramas då också för att måndagsmorgonen är lite jobbig. För att det är sol idag. Eller för att nån har en fin tröja på sig. Jag blir alldeles rörd när jag tänker på hur mycket kärlek som inte syns.

Tack och hej leverpastej

Nu är det åter dags att lämna Sverige för ett litet tag. Packandet har än så länge bara startat i huvudet, men till lunch bör jag väl ha fått nåt gjort i alla fall. Jag är glad för att åter vara i vardagen med Luke. Och för att jag trivs där. Lite ledsen över att sakna människor. Och över att göra människor ledsna.

Jag ger en stor kram till alla er som jag hunnit se i sommar. Ni är så sjukt mycket värda. Ni vet väl det? Även om jag inte hinner se er så ofta som jag vill. Men det är ju så mycket man vill här i världen.