Dagens politiska inlägg

Tittade på Sverige demokraternas valfilm på youtube. Var tvungen. Har ju pratats en del om den. Den är konstig. Ni som är i Sverige har säkert redan sett den och jag är lite efter här borta jetlaggad osv. Det är i alla fall en liten pensionärstant som blir jagad av burka-klädda kvinnor med barnvagnar. De är lite läskiga de där kvinnorna som jagas. Det är svart och otydligt och spännande musik. Jag gillar inte spännande filmer. Jag blir rädd. Nu kommer jag drömma mardrömmar om burka-klädda kvinnor också. Hur som helst så är den urtöntig som valfilm. Eller IQ-befriad liksom. Det är klart man kan spela på människors rädsla. Det är faktiskt lite obehagligt tycker jag med burka-klädda kvinnor. Inte så att jag tror att de jagar mig. Men det är liksom obehagligt att inte se vem som är där bakom. Om hon är ledsen eller arg eller glad. Kan man inleda en spontan konversation på bussen eller i ICA-kön? Vet inte, har inte prövat. Och så känner jag alltid medlidande med en sådan kvinna om jag möter henne. Dumt. Kanske hon inte alls vill att jag ska känna. Men varje sån kvinna har i min förebild en förtryckande man hemma. Och bara tanken på det får mig att rysa. Gillar det inte. Nu är det ju inte så. Säkert. Eller vad vet jag. Men det finns ju i alla fall en viss chans att en del har ett fantastiskt bra förhållande, har tagit på sig det på eget initiativ osv. Jag tror faktiskt inte det är många. Om ens någon förresten. Men visst vi kan säga det bara för att inte dra alla över en kam. Det är så Sverigedemokratiskt.

Nu är det ju väldigt lätt att ta en sån enkel symbol som burkan som fiende. Problemet finns ju ändå. Såklart. Men ändå. Får man inte ha motorcykelhjälm på sig när man går in på banken, då borde man väl inte få ha burka heller. Vi kan hålla diskussionen där. Saklig. Och så kan vi lägga till det faktum att jag vill se ansiktet på folk som jag ska interagera med. Det kanske är en kulturgrej från min sida. Men det är så jag vill ha det. Ok?! (Och här kommer diskussionen åter in på flummiga saker som att "jag vill" osv. Det är hopplöst.)

Oavsett hur det är med burkorna så tänker jag inte rösta på Sverigedemokraterna. Jag har redan röstat faktiskt. Gjorde det innan jag lämnade Sverige för denna gång. Och jag måste instämma lite med vad Jonas Gardell skriver i sin blogg. Här: Trafikplats glädjen.

Här i Australien har det precis varit val. Det blev lika mellan de två stora partierna. Så nu pågår en slags kohandel med de tre små partierna. Det stora parti som kan erbjuda mest för de tre små vinner kan man säga och får bilda regering. Det blir rätt skumt.

De har obligatorisk röstning här i Australien. Det är bra tycker jag. Ett slags demokrati med piska. Man behöver piskas ibland. Minnas att man är i en demokrati. Att man är med och bestämmer, om än lite. Att man inte kan sitta hemma och gnälla sen.

Antingen så klagar man och gör nåt åt det. Eller så håller man käft.