Tant

Jag ska bli moster. Eller Luke ska bli morbror. Och då blir jag ju moster. Moster Lisa. Ha ha! Vilken tant!

Karriär

Jag tror inte så mycket på att göra karriär. Men det är ju lätt för mig att säga som inte har så mycket till karriär. Jag trivs så himla bra på silosen just nu. Det är spännande, utmanande, roliga människor att jobba med osv. Det är ju det man vill ha. Har jag förstått nu. Det passar mig. Bra människor. Det är det man ska se till att omge sig med. Och så ska man visa framfötterna. För då omger man andra med trevliga människor!

Visa framfötterna

Visa framfötterna. Det är ett uttryck som jag lärt mig av mamma och pappa (tror jag, rätta mig om jag har fel). Se till att visa framfötterna. Det är ju ett ganska märkligt uttryck för jag har ingen aning om vad framfötter egentligen är. Men man fattar innebörden. Och det är så bra att ha lärt sig det! Min hjärna tänker i nästa steg långt innan de flesta andra hjärnor så att jag kan vara säker på att jag kan visa mina framfötter i nästa situation. Ibland kan det gå till överdrift. Jag tänker inte så mycket på mig själv och kanske jag irriterar mig lite på folk som inte visar sina framfötter. Men oj vad de kan ta dig långt de där framfötterna. Tänk på det!

Jag är utan visa men är någons högra hand. Livet leker! Och när man inte går till jobbet för att bli betald utan för att ha roligt och utmanas då är det sommar i magen. Och sommar är det ute också. AC:n brummar lite i bakhuvudet.

Tumellitott

Igår planterade jag 200 olivträd. Idag har jag ont i vänster tumme. Också. Det är höger som är skit sen innan. Hoppas innerligt det botar sig med en natts sömn.

Högst upp i garderoben

Luke måste gömma en del saker för att jag inte ska bryta ihop helt. Fina brev från syster och mamma innan jag öppnar dem. Sorgliga filmer. Och nu senast i raden filmer av denna typ.



Ni fattar antaligen ingenting. Lite fina bilder med en ganska medioker version av nationalsången. Men sånt talar till mitt svenska hjärta där jag sitter på andra sidan jorden med AC:n på. Det är fint det där landet i norr! Ta väl hand om det!

Tummen

Idag har jag så varit till doktorn. Doktor Nelson. I ballarat. Ca 1 h och 15 min körväg. Och så fick jag en kortisonspruta i tummen. Och nu gör det hur ont som helst. Ska bli spännande att försöka jobba imorgon. 10 lastbilar ska jag kontrollera. På egen hand. Ute i ingenstans. Men jag menar det hela var ju som hittat. Det är en chans på 3 att jag blir bra från denna spruta och det kostade bara 160 dollar. (!) Visserligen får jag tillbaka 70 dollar så kalaset kommer slutligen gå på 90 dollar. Men ändå! Det är typ 600 spänn. Och blir det nu inte bra så har jag fått första bästa tid till en operation. I februari. Tålamod tålamod! Undrar vad den kan komma att kosta. Var det någon som ville klaga lite på det svenska systemet? Gör inte det så jag hör!

Regn

Vi fick regn igen i lördags. 55 mm. Det är numera fullkomlig jungel runt huset. Och gräsklipparen kommer storkna när den ska försöka ta sig an allt murvel.

Tummen

Imorgon är jag ledig. Jag ska gå till doktorn med min tumme. En annan doktor denna gång. I Ballarat. Det blir spännande att se vad han har att säga. Men också läskigt. Jag är ganska dålig på att vara auktoritet i utsatta lägen. Och man känner sig utsatt när man är hos doktorn. Den vet allt. Och jag ingenting. Och vad man än säger så kan de alltid säga att de vet bättre. Och så slutar det med att man känner sig överkörd istället för informerad och omhändertagen. Usch. Sprutor, jag kan ta alla som finns. Inte läskigt alls. Men det där med möten med människor... usch fy ja.

I would walk 500 miles

I lördags bestämde jag mig för att det var alldeles för längesen jag såg Luke, 3 och en halv veckor sen, så jag satte mig i bilen och körde 100 mil för att hämta hem honom. Tur var väl det att det sammanföll med att han tyckte det passade att komma hem nu. Han har lämnat två tröskor och ett gäng svenska pålitliga grabbs uppe i norra NSW och är nu hemma för att starta upp en tröska i norra Victoria.

Man blir ganska tokig när man kör sådär långt på väldigt rak väg och väldigt platt mark. Det gäller att ha en underhållande hjärna. Och det har jag.

Silon

Det går finfint på siloanläggningen. Vet inte om jag sagt det, men chefen är asbra. Det kan ju hända att jag kommer ändra uppfattning i framtiden, men just nu är han bra! Jag har hemskt roligt. Jag är med i planeringen och organiseringen. Är minichef åt några nya också. Förändringar är bra. Bara bra. Så är det nog. Allt på silosen har blivit bättre med ny chef. Men jag var tveksam. Visst är det märkligt hur rädd man som människa är för förändringar? Jag tänker också på hur jag i 5 år ältade fram och tillbaka huruvida jag skulle ta mig till Australien eller inte. Men se så bra det blev! Jag skulle dragit tidigare!

Nya människor omkring mig, nya marker, nya projekt, utmaningar. Det är nyttigt det. Och nu behöver man ju inte vara så drastisk att man drar till andra sidan jorden nödvändigtvis. Men se till att kliva ur din trygghetssfär. Oj vad man lär sig!

Jag gillar att prata engelska också. Det är lite som att jag spelar en roll. Att ta situationer blir lättare att göra på ett nytt sätt då.

Hö

Det var hemskt vad tiden springer iväg. Det är tre veckor sen vi slog detta hö. Men det känns som igår. hur som helst så var det väldigt tjockt och väldigt högt! Tyvärr blev det inte första-klass-kvalité eftersom vi fått regn på det när det torkade. Det verkar också som att havren detta år har blivit pannkaka. Är det inte för torrt, vilket det defenitivt inte är detta år, så är det för blött. Aldrig lagom. Regnar igen nu förrresten. Hela natten och hela dagen är det tänkt.

Ärlighet varar längst

Jaha. mamma har köpt punschpraliner och äter upp dem åt mig. Jättesympatiskt. Lite sympatiskt är det kanske att hon åtminstone tänker på mig när hon äter upp dem. Ja ja. Hoppas dom var goda!

Jag jobbar på siloanläggningen som en galning. Jag har kommit på att jag är en mycket lojal och ärlig människa. Det kanske ingen hoppar i taket för när de hör. Det kanske jag är känd för att vara. Vet inte. Men hur som helst så hoppar jag i taket lite för hur oärliga människor det finns. Det är väl upp till dem. Men om jag skulle vara oärlig så skulle jag till slut krypa ur skinnet. Slutar man jobba 3 så sätter man 3 och inte 4. Väl? En snubbe är lika ärlig som jag. Jag tror att man måste ha anställt själv någon gång för att bli sådär ärlig. Eller så finns det bara i blodet. Hur som helst så får jag guldstjärna i kanten!

Ärlighet varar längst, även om jag ofta stupar på liten tuva.

Till helgen ska jag nog jobba hos den andre ärlige på anläggningen. Han har en olivgård och vi ska plantera olivträd. Det blir lajbans att testa på nåt nytt. Hoppas min tumme också tycker det är roligt. Längtar efter den dagen när den inte kommer vara besvärlig och göra ont. Det blir roligt. Då ska jag fira.

Godis

Jag är sugen på punschpraliner. Såna där små fina som brukar finnas i lösgodisdiskarna.

Godiset här är inte så gott. Vilket kanske är bra.