I lördags bestämde jag mig för att det var alldeles för längesen jag såg Luke, 3 och en halv veckor sen, så jag satte mig i bilen och körde 100 mil för att hämta hem honom. Tur var väl det att det sammanföll med att han tyckte det passade att komma hem nu. Han har lämnat två tröskor och ett gäng svenska pålitliga grabbs uppe i norra NSW och är nu hemma för att starta upp en tröska i norra Victoria.
Man blir ganska tokig när man kör sådär långt på väldigt rak väg och väldigt platt mark. Det gäller att ha en underhållande hjärna. Och det har jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar