Ikväll testade jag nåt nytt. En slags sångverkstad. Ett gäng träffas, sjunger lite, äter soppa och sen sjunger lite mer. Apakul! Ev att jag inte blev utmanad musikaliskt i den utsträckning som jag skulle vilja. Men det var roligt att dra ut o gör nåt på egen hand. Nåt nytt. Nåt läskigt.
Det är konstigt det där med folk. Eller människor kanske jag ska säga. Jag var där själv. Kände ingen. Satt för mig själv osv. Ingen pratade med mig (men jag pratade inte heller med någon). Sen, den första som säger ett ord till mig är en kille med downs syndrom. Bara lite småprat. Ett leende.
Gör det folk. Är ni någonstans och ni känner bara igen 15 av 20. Prata då med en av de där som ni inte känner igen. Sträck ut en hand till de där 5 rädda små hararna som kanske provar på nåt för första gången. Eller i alla fall utsatt sig genom att göra nåt nytt. Det är läskigt faktiskt. Men o så roligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar