När kråkorna klappar takten

Nu har jag varit under täcket en stund. Hej världen. (ingen större entuiasm, men den kommer väl).

Det som jag under täcket kommit på är det fina i kråksången är:
1. Förhoppningsvis får åtminstone chefens dotter jobbet. På så vis kan jag få lite mer intressanta administrativa uppgifter där jag är nu. (ja, hon jobbar där jag jobbar nu. Med sin pappa.)

2. Jag har lite mer erfarenhet i det jag gör och kan göra ett ännu bättre jobb kommande år och sen så...

3. Jag kan spendera lite mer obegränsad tid i Sverige. (Förutsatt att immigration gör sitt i tid så allt det är ordnat innan jag åker.)

4. Jag kan söka andra spännande jobb och ta mig ifrån detta knasiga företag som inte fattar att jag är bäst.

5. Jag får en chans att reda ut äppelbaken till chef och lära mig nåt om människor när jag försöker med det.

Imorgon ska jag på kurs igen med alla dessa svagt kompetensbefriade människor i detta företag. Var på det idag också. Var rätt jobbigt att hålla smilet uppe på eftermiddagen när jag fått reda på att jag inte fått jobbet. Särskillt som det är frustrerande som det är och jag vill bara skrika: Men det är ju så lätt, såhär gör vi i Sverige! Men det är aldrig rätt sätt att presentera saker på. Blir otroligt frustrerad över deras förkärlek till enorma hirarkiska strukturer, uråldriga pappersarbete, överanvända blankettifyllande, bristen på effektiv kommunikation och utvecklande.

Nu ska jag poppa popcorn och titta på en amerikansk komedifilm med söta fina människor i.