Sångfågel

Ikväll testade jag nåt nytt. En slags sångverkstad. Ett gäng träffas, sjunger lite, äter soppa och sen sjunger lite mer. Apakul! Ev att jag inte blev utmanad musikaliskt i den utsträckning som jag skulle vilja. Men det var roligt att dra ut o gör nåt på egen hand. Nåt nytt. Nåt läskigt.

Det är konstigt det där med folk. Eller människor kanske jag ska säga. Jag var där själv. Kände ingen. Satt för mig själv osv. Ingen pratade med mig (men jag pratade inte heller med någon). Sen, den första som säger ett ord till mig är en kille med downs syndrom. Bara lite småprat. Ett leende.

Gör det folk. Är ni någonstans och ni känner bara igen 15 av 20. Prata då med en av de där som ni inte känner igen. Sträck ut en hand till de där 5 rädda små hararna som kanske provar på nåt för första gången. Eller i alla fall utsatt sig genom att göra nåt nytt. Det är läskigt faktiskt. Men o så roligt!

Spårvagn

Jag tänkte häromdagen på en sak jag inte saknar. Att åka spårvagn. Särskillt på äckligt våta vinterdagar när alla hostar och vagnen är helt igenimmad. Eller på sommaren i en vagn utan AC och med mycket packning.

Fast det finns fina stunder på spårvagnen också. Jag får åka lite när jag kommer till Sverige.