Det är svårt att fatta. Men lilla lisa tar ett stort steg i sitt liv. Och i världen. Helgen har varit fantastisk. Packat lite. Umgåtts lite med familjen. Och njutit lite av vädret. Det är intressant, att någon som älskar den svenska naturen och historien och vemodet så mycket som jag ändå bestämt sig för att ta steget. Jag blir fascinerad själv. Och är alldeles till mig inför äventyret som står för dörren. Hela situationen och existensen är lite svår att fatta.
Men jag åker med. Och diggar det. No worries!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja visst är det ett stort steg! *tröstande, lugnande klapp på din lilla axel* Såja, duktig tös.
Inte många timmar kvar nu. Känns både vemodigt (för min skull) och pirrigt (för din skull).
Kram
Man kan se det som om jag redan åkt. Faktiskt. Blir enklare då! Och så är det ju på sätt och vis sant. Visserligen är jag här fortfarande, men liksom bara fysiskt. Eller jag menar jag är här nu. Men inte imorgon. Alltså kan man avrunda till att jag åkt redan nu.
Skicka en kommentar