Vänta på något gott

Jag väntar fortfarande på att höra nåt från migrationsverket här i Aus om min ansökan om permanent uppehållstillstånd. Det är rätt jobbigt att vänta tycker jag. Särskilt om man väntar på nåt gott.

Nu ska jag försöka redogöra för hela historien så kort jag kan.

Slutet av sep 2010. Ansöker om permanent uppehållstillstånd. De säger att det kan ta 6-8 mån.
Slutet av okt 2010. Mitt working-holiday-visa går ut så jag erhåller ett bridging-visa i väntan på beslut av min ansökan om permanent uppehållstillstånd. Arbetsvillkoren för detta bridging-visa är de samma som på mitt working-holiday-visa. Nämligen att jag bara kan arbeta i 6 mån för samma arbetsgivare.
Slutet av mars 2011. Inser att det börjar närma sig med min 6 mån gräns med de jag arbetar för nu. Inser också att det gått 6 mån och tänker att det kanske inte är så länge tills det blir beslut, och då löser det ju sig med arbetsbegränsningen automatiskt. Ringer immigrationsverket. De säger att väntetiden nu är 12 mån på permanent uppehållstillstånd. Och att om jag vill fortsätta arbeta för samma arbetsgivare så måste jag fylla i en speciell blankett och skicka in den och vänta ca 2 v innan jag får besked om de lyfter begränsningen eller inte. Skickar blanketten 27 mars. Har innan blanketten skickas ringt 3 gånger och prata med olika receptionister för att försöka fylla i den där blanketten rimligtvis rätt.
8 april. Får ett mail från decision suport unit (några som hade varit händiga att få prata med från början). De förklarar hur blanketten ska fyllas i. Gör som de sagt. Skickar in blanketten igen den 10 april.
Väntar.
Väntar.
Firar påsk.
Väntar.
27 april 2011. Ringer till immigrationsverket och undrar hur det går. Meddelar att jag börjar bli lite orolig eftersom slutet av april närmar sig snabbt och jag inte kan jobba i maj och jag inte får arbetsvillkoret ändrat. De säger att de titta på det 13 april. Att jag sen hamnat i någon slags kö. (Vet inte vilken sorts, men rätt lång är den i alla fall). Och att om jag inte hört nåt den 29 april så ring igen. "Och jobba absolut inte i maj. Det är de väldigt strikta på..."
28 april 2011. Skriver ett blogginlägg. Och skriver på min hand så att jag inte ska glömma att ringa immigrationsverket imorgon. Precis som att jag skulle glömma det? Man glömmer och förlåter inte när man står i kö. Man kan inte tänka på annat.

Till det hela hör också att så länge jag inte fått beslut på min huvudansökan så kan jag inte bara lämna Australien. Jag måste vara i Australien när beslut tas så därför måste jag ansöka om att få lämna Australien. Det kostar 100 dollar. Och så måste vi komma övverens om när det passar med beslut. Eller snarare. Om de tänker att de vill ta beslut så ber de mig komma till Australien igen. Men med tanke på all väntetid så lär det ju inte ske snart, så min Sverigeresa borde inte vara hotad. Har också insett att jag nog inte kan ändra namn medan jag väntar på allt detta. Alltså behöver jag inte fundera på hur jag ska göra med Smith än. Den funderingen kan vi skjuta upp.

Så bakbunden inser jag att jag kan inte jobba, inte få arbetslösersättning, inte lämna Australien, inte bli Australiensare. Men vad bidde det då? Det bidde en tumme.