Jag har halkat in på halal

20.30 in i intervjun (Där för övrigt hela är rätt bra) säger Magnus Betnér nåt om att det är viktigt att det är fritt att kritisera religion. Därför, eftersom Magnus är min gud (?) så gör jag väl det då. Fast det känns läskigt.

Mina tankar har snöat in på halal. Halal-slakt närmare bestämt. EU är ganska positivt till att tillåta halal-slakt. Jag letar efter en politiker att rösta på i EU-valet som vill motarbeta detta. Varför? Kan jag inte bara släppa det? Detta är mina argument:

1. Djurskyddet väger starkare än religion
2. Vuxna får göra som de vill med mat. Och om man inte vill äta kött som kommer från ett skjutet djur, ät vegetariskt. Men barn bör uppmuntras att äta lite allt möjligt. Vegetariskt, lite kött, ärtor och bruna bönor. Och de ska inte bökas i att det finns en gud som tycker att jag bara kan äta vissa saker. Vi ska ju inte ha religiösa friskolor.
3. Jag känner muslimer som inte tar så hårt på detta. Men ändå kallar sig muslimer. Ungefär som att man måste inte gå i kyrkan varje söndag för att känna sig tillåten att fira jul.

Egentligen säger citatet nedan allt.

Citat från "barnskolan.com": Innan vi äter något, måste vi alltid se till att den är halal. Om vi inte är säkra, bör vi fråga våra föräldrar eller en vuxen muslim . Och om vi ser någon som äter något som är haram, ska vi säga till honom eller henne att det är haram.

Detta hjälper oss att vara goda muslimer, och Allah blir då nöjd med oss. Några andra typer av kött som är haram är kött från djur som har skjutits och inte slaktats. Det är haram också att äta kött från djur som har självdött eller strypts.

Fast jag fattar ju andra sidan av myntet också. Såklart. Att man kommer från ett annat land, vill hålla på sina traditioner, är livrädd för att bli en dum svensk osv. Någonstans brister det i kommunikationen. Någonstans blir vi rädda för att sätta ner foten mot djurplågeri, kvinnomisshandel och maktmissbruk. Hur har det blivit såhär?