Städar datorn

Jag ägnar min söndag åt att städa min dator. Den är alldeles för full och jag får inte in fler bröllopsfoton. Och det går ju inte an. Så jag förösker hitta saker jag kan arkivera. Kom över en text som är skriven på något 4H arrangemang någon gång. Jag minns att jag var med. Men jag minns inte var eller när. Någon som minns denna fantastiska text?!



Gotlänningarna var fulla av stoj och det märks särskilt väl när vi alla ses på Riksläger! Jag minns till exempel en gång när en gotlänning skulle äta gräs och prata samtidigt de gick då plötsligt for en sjudundrande snygg hallänning förbi, gotlänningen vände sig om och tänkte jäsiken med!. Den dagen den där mannen lär sig att bete sig, då kommer kvinnorna att ge sig tillkänna och erkänna: vi tycker alla grabbarna i Kronoberg och tjejerna är precis lika snygga och luktar så fantastiskt gott efter en kväll på RIKSLÄGRET.

När man sedan vaknar på morgonen med sömndruckna ögon så undrar man är jag i himlen eller drömmer jag? Efter ett stjärtnyp så inser jag. att alla mina engångstandborstar är slut. Typiskt att jag gav bort min sista till den mystiska funktionären igår. Jag satte mig upp och SKREK!!! SATANS HELVETE!!!! Vi kommer för sent till frukosten idag igen! Och utan frukost så blire ingen bra dag, säger mamma och alla andra vuxna, men idag ska jag göra ett experiment och äta sand med sågspån till frukost och sedan som efterrätt tänkte jag äta bark och småsten, har hört att After Dark ska komma o spela på stora sen ikväll. Då gäller det att vara tiptopp, för man måste ju kunna dansa och spexa hela natten lång, för det kan ju vara så att man kan bli den utvalde till att. sjunga en sång på scenen!

Jag hade varit med i en av uttagningarna till Fame Factory. Men Bert sa att jag sjöng sämre än en häst...? Och att jag istället borde satsa på en uttagning till Sveriges värsta gräsklipparförar WM, för där kan man träffa Snurresprätt, och honom har jag alltid velat träffa därför att han är en sjutusan till snabb sprint och väldigt duktig på att säga "pep pep".

Jag tänker bara på den där stora moroten som jag har hemma. Men den är tyvärr lite för stor egentligen för att ha hemma så jag funderar på att. ge den till de svältande barnen i Afrika, men frågan är väl går det, eller är det möjligt tankarna flyger och far. Vad jag ska göra med moroten är ett mysterium. Jag måste göra nåt snart, annars. går det åt pipsvängen säger Bamse. Ajsing bajsing lilla knas.

Just då, precis när den rosa luftballongen landat, så såg jag en liten liten gumma. Hon hade en liten liten blå rollator som hon hade smyckat med röda julgranskulor. Gumman sprang fram emot mig och jag gav henne en mössa med en stjärna på. Hon blev jätte glad och gav mig en puss. Då kom ett monster som sprutade grönt slem. Det skulle man ha varit förberedd på så man kunde tagit med sig sin. magiska 4H-tröja. Då hade jag kunnat klia mig två gånger bakom höger öra och så hade jag en megastor snöboll. Plötsligt hade jag en megastor snöboll där och jag undrande hur den hade kommit dit, men då kom jag på det var ju när den lilla häxan hade nysat snöbollar, stora som bowlingklot.

Häxan kunde också. genom att bara höja handen sakta i en lång bågrörelse, få håret på alla som såg det att bli rosa och guldigt med lockar stora som tallrikar, för det gillade häxan. Det var inte bara häxan som var förtjust i såna lockar utan även hennes tama bläckfisk Frans. Han hade 10 armar och en vattenbubbla (eftersom han bodde på land). Frans tyckte att rosa var den mest underbara färgen som fanns, det var därför han aldrig släppte sin rosa. sugproppsrengörare. Det kan också ha haft en del med att Frans också gärna var väldigt ren om sina sugproppar, men att rengöraren var rosa gjorde ju sitt till. Frans var egentligen ifrån Katalonien och där är det oerhört manligt med rosa sugproppsrengörare. De skryter om vem som har den mest rosa (Frans låg bra till). Men det var innan han hamnade hos Häxan.

Det hela började när Frans en helt vanlig onsdag var ute och sträckte sina tentakler i en morgonsimmtur. Då såg han plötsligt ett stort rosa sken. Eftersom rosa var det bästa Frans visste, så blev han som uppslukad i sin lilla rosa värld. En dag när han tänkte på de rosa mockasinerna som han allra helst villa ha så glömde han bort sin mammas födelsedag. Frans mamma och pappa blev så arga så arga. De ville skicka iväg frans ett tag för att lära honom lite hyfs, så de skickade honom till häxan. Men de viste inte att hon hade som avsikt att behålla honom för alltid. När de upptäkte det så blev de utom sig av förskräckelse. De tog då genast kontakt med sjölejonet Veron, för alla i havet visste att sjölejonet Veron kunde allt och hade alltid rätt. Han var också starkast av alla. Inte bara för att han hade ätit en starkfisk som barn utan också för att han som ung även hade av misstag ätit ett helt bibliotek. Alla böcker fanns nu i Veron så ville man veta något så var det bara att fråga.

När Veron fick reda på vad som hade hänt, blev han utom sig av nyfikenhet och började ivrigt slå i ett av uppslagsverken han hade ätit upp för att se om han kunde hitta nåt om häxor och snöbollar. Han fick leta länge och väl det stod ingenting om häxor och snöbollar i de vanliga lexikonen, men så hittade han ett gammalt slitet lexikon (som hade smakat ganska illa). Sidorna var slitna och det gick knappt att se vad där stod, han bläddrade lite till och då såg han det. Mitt på sida 312 stod det att häxor är som små "rumpetroll" som ger i sken av se ut som något annat, men utvecklas till en groda efter tag av mycket smicker och fjäsk! Men varken Frans föräldrar eller Veron vågade gå i närheten av häxan och hur skulle de då kunna fjäska för henne.

Plötsligt fick Frans pappa en idé om de tog den rosa sugproppsrengöraren och alla andra rosa prylar de kunde hitta och slog in dem i små julpaket så kunde de nog göra världen god så att alla bläckfiskar och häxor kunde få sitt lyckliga slut som de sökt genom flera olika färgers generationer så långt tillbaka de kunde minnas. Så nu gällde det bara för Frans och hans pappa att hitta alla rosa grejer. En annan viktig sak var också att lyckas med att spåra upp alla häxor när man väl hittat alla rosa grejor. Och hur skulle man kunna övertala människor och djur att släppa ifrån sig sina rosa saker? Enda lösningen som Frans kunde komma på var att helt enkelt be om deras rosa saker, för inte behöver man krångla till det tänkte han så han började med den första stubben för att se om det fanns någon som bodde där men det verkade om tomtarna som hade bott där förut hade gett sig av. Vad nu, tänkte Frans, Vad hade möjligen hänt för att de små stubbtomtarna skulle få för sig att flytta? Frans anade oråd och började genast vanka av och an. Hmmm vad vad vad var det rätta att göra?

Mormor har alltid kommit med goda råd och hon är intelligent, smart, cool, en riktig klippa. Nä henne kunde man ju inte fråga, hon var ju allt det där. Istället bestämde sig Frans för att gå till burkdummen och där skulle han fundera ut vad han skulle göra. På vägen till burkdummen mötte han en av tomtarna som var helt förstörd, tomten sa
–oj oj oj oj oj aj aj och ack. Snöskrutt och äppelgoja. Frans vi behöver din hjälp! Du måste springa baklänges ända till ros(a)land för att kunna se vart du ska springa tillbaka när du ska tillbaka till oss med alla rosa saker!
-Har jag bråttom, undrade Frans?
-Bråttom?! sa tomtarna, det brinner i hasorna på oss, så bråttom har vi, skrek tomtarna i panik.

Frans var smack-smack-ding-dingeleri-dång-cool.
-Släck elden, föreslog Frans, annars kommer tända Helga och kysser dej.

Och det är något man inte vill, tro mig! Först kanske du vill det för att hon är läcker men sen inser du att hon stjäl din springafortmuskel så du kommer aldrig hinna få tag på de rosa sakerna i tid.
-Akta dig för Helga sa tomten! Annars går det som det gick för Snabba Konrad. Han var snabbast av alla men sen kom Helga och sen dess har Konrad fått fotsvamp på flinten Konrad är fruktansvärt långsam nu så nu kallar vi honom långsamma Konrad.

-Jaha, sa Frans. Men det är väl bäst att jag ger mig av nu då. Men hur ska jag veta vart jag ska?
-Jo du börjar med att ta vänster bakom granen där, instruerade tomten, och sen…

Tillbaka

Nu är jag i Australien igen. Det känns som jag inte varit borta. Vi stannade tre nätter i Hong Kong på vägen tillbaka. Det vara skönt att bara rå om varandra och inte tänka på någon annan. Vi kom tillbaks till Australien kl 22 måndag kväll och vid två-tiden var vi i säng hemma i Bealiba. Kl 07.30 var jag på jobbet på tisdagsmorgonen. Lika bra att hålla igång så man inte blir sömnig!

Nu ska jag ut och klippa till träden i trädgården innan de får löv och det är för sent. De växte nåt vansinnigt i förra årets regn så de ser helt förvildade ut!

Kärlek

Vi har gift oss nu!

Den 6e augusti hände det! Vi blev herr och fru! Vilken lycka! Jag visste inte att man kunde ha så roligt och vara så nöjd med en dag. Det känns lite som att den inte har hänt. Som att det bara var en god dröm. Jag saknar dagen. Även om den hände just precis nyss.

Fina saker

Det är synd att man inte kan gifta sig i dagarna tre och ha olika tema på alla dagarna, så man kan använda allt fint som finns! Att välja däremot är typ döden. Usch vad tråkigt. Men det är väl lite som en kompis sa när jag ojade mig över att välja rätt färg på några band. Äh, det går la bra med balabann.

Musik

Försöker hitta psalmer som finns på både svenska och engelska. Det är inte så lätt faktiskt! Men det finns hemskt många väldigt dåliga översättningar från svenska till engelska.

3 granar tack

Papper papper papper.

Har bestämt mig för att bli fastanställd där jag är nu. Men har inte skrivit på några papper än.

Jag fick ett samtal från immigration i måndags som sa att de godkänt min ansökan om permanent visa. Men har inte fått några papper i posten än.

Sist vill jag tala om att jag är i Sverige den 22 juni. Så stäm fiolen så ska jag klämma i på midsommarafton. Förutsatt att inga vulkaner kommer sprida aska. Eller någon kommer strejka. Eller att jag glömmer skriva ut biljetten på papper.

Kan ni skicka ner några granar så jag kan tillverka lite mer papper tack!

Ska tänka på saken

Jodå. Igår så hade jag och chefen och chefens chef möte. De vill att jag blir permanent där jag jobbar nu. Och att jag tar över en del administrativa uppgifter samt hjälper till med att hitta rätt personal till rätt positioner inför skörden etc. Jag sa att jag ska tänka över helgen.

Jag kommer nog säga ja. Måste bara komma fram till en plan hur jag ska hantera chefen utan att bli galen. Och utan att svälja skit i onödan. Och sen måste jag ju få tid att åka till Sverige såklart!

Dottern

Ja, och det var förresten chefens dotter som fick jobbet som jag sökte. Så hon försvinner från den nuvarande arbetsplatsen vilket ger mer plats åt mig! Tjohoo. Titta på mig!

Hänga med

Idag kom min chefs chef (sa jag att de gillar hirarkier här ?) fram och frågade om jag var intresserad av ett fast jobb och att han i så fall skulle se vad han kanske kan skrapa fram. Vi får se vad som kommer fram och om det ser intressant ut.

En del människor har humor

När kråkorna klappar takten

Nu har jag varit under täcket en stund. Hej världen. (ingen större entuiasm, men den kommer väl).

Det som jag under täcket kommit på är det fina i kråksången är:
1. Förhoppningsvis får åtminstone chefens dotter jobbet. På så vis kan jag få lite mer intressanta administrativa uppgifter där jag är nu. (ja, hon jobbar där jag jobbar nu. Med sin pappa.)

2. Jag har lite mer erfarenhet i det jag gör och kan göra ett ännu bättre jobb kommande år och sen så...

3. Jag kan spendera lite mer obegränsad tid i Sverige. (Förutsatt att immigration gör sitt i tid så allt det är ordnat innan jag åker.)

4. Jag kan söka andra spännande jobb och ta mig ifrån detta knasiga företag som inte fattar att jag är bäst.

5. Jag får en chans att reda ut äppelbaken till chef och lära mig nåt om människor när jag försöker med det.

Imorgon ska jag på kurs igen med alla dessa svagt kompetensbefriade människor i detta företag. Var på det idag också. Var rätt jobbigt att hålla smilet uppe på eftermiddagen när jag fått reda på att jag inte fått jobbet. Särskillt som det är frustrerande som det är och jag vill bara skrika: Men det är ju så lätt, såhär gör vi i Sverige! Men det är aldrig rätt sätt att presentera saker på. Blir otroligt frustrerad över deras förkärlek till enorma hirarkiska strukturer, uråldriga pappersarbete, överanvända blankettifyllande, bristen på effektiv kommunikation och utvecklande.

Nu ska jag poppa popcorn och titta på en amerikansk komedifilm med söta fina människor i.

Jobb

Fick inte jobbigt. Det är lite tungt just nu. Jag fick 47 "poäng". Vinnaren hade 48. Oklart om det är chefens dotter eller inte. Återkommer i det ärendet.

Nu ska jag dra täcket över huvudet i ett par timmar. Ses om ett tag världen. Med nya tag. Jättekäckt.

Jobbsökande

Jag minns inte vad jag skrivit här. Men jag har sökt ett jobb. För samma företag som jag redan jobbar för. Men på lite högre nivå. ett rätt roligt jobb som jag skulle vara perfekt för. Men nu betyder ju inte det att jag får det. Och det hela har visat sig vara en lite knepig röra. Jag fick reda på idag att min chefs dotter har blivit intervjuad för samma jobb. Jag undrar vilken sorts referens som han gett om mig. Önskar så att kontoret hans vore buggat. Man kan ju tro att man kan vara objektiv. Men är blod tjockare än vatten? Bakvägen har jag hört att han sagt negativa saker om mig. Om det är så, så kan det ju vara sant. Men i så fall så tycker jag att han kunde tagit upp det med mig först. Och har han hittat på, då är han ett en större äppelbak än vad jag redan tyckte. Så... detta blir ju intressant. Antingen så får jag ett kul jobb. Eller så får jag fortsätta jobba för en äppelbak.

Ett steg fram...

Jag tog ju ett steg framåt i fredags. Rätt att jobba igen. Eller fortsätta jobba för samma företag. Gött det. Men samtidigt känns det lite som att jag tog tre steg bakåt. Frågade min källa på insidan som jag fick e-post och nummer till vad jag möjligtvis kan göra för att skynda på ansökningsprocessen om permanent visa. Jodå. Jag kan fixa utdrag ur belastningsregistret i Sverige och i Australien samt en läkarundersökning. Ansökningar om att få utdrag ur belastningsregistret är skickat. 300 kr styck typ. Och jag har bokat in mig för en läkarundersökning. 1800 kr. Suck. Och de kommer göra ungefär samma undersökningar gissar jag som företaget jag jobbar för gjort två gånger det senaste året. Hörsel, lungor, urinprov, böja, sträcka etc.

Följetången går vidare.

Har planterat ett citronträd också. Det är faktiskt ganska snart en hel månad gammalt. Det är inte dåligt. Skulle dock vilja veta oddsen att det kommer överleva ett helt första år. De är inte så stora tror jag inte. Men jag vattnar och vattnar och pysslar och gödslar.

Alla jordgubbsplantor är döda nu tror jag. Men det blev faktiskt några jordgubbar innan de dog. De ni! Jag kanske försöker igen.

Och fredagen kom

Fredagen kom utan att jag hört nåt. Ringde i morse. "Bla bla bla. Ska se om du kan få prata med någon som har med fallet att göra. De ringer upp om några minuter." Vänta vänta. När man väntat i lite över en timme så tänker man att nähä. Bäst att ringa igen. Lååååång väntan i växeln. Till slut är det en snubbe på andra sidan. När jag sagt hälften av mitt ärende säger han att han ska koppla mig till en annan avdelning. Lååååång väntan i växeln. En inspelad röst säger samma sak ungefär var 30e sekund. En annan snubbe. Han vet inte riktigt vad han ska göra. Lååååång väntan i växeln. En dam svarar. Hon ger mig sin e-post. Och sitt direktnummer. Och säger till mig att fylla i en blankett till. Skanna den och skicka den så ska hon se till att arbetstillståndet blir förlängt direkt. Hon tycker inte att det är rimligt att folk inte får arbeta. Så nu är det fixat så jag kan fortsätta jobba. Tror jag. Men man ska inte ropa hej innan

nu ringde dom.

Jag har rätt att jobba igen.

Puben nästa!

Vänta på något gott

Jag väntar fortfarande på att höra nåt från migrationsverket här i Aus om min ansökan om permanent uppehållstillstånd. Det är rätt jobbigt att vänta tycker jag. Särskilt om man väntar på nåt gott.

Nu ska jag försöka redogöra för hela historien så kort jag kan.

Slutet av sep 2010. Ansöker om permanent uppehållstillstånd. De säger att det kan ta 6-8 mån.
Slutet av okt 2010. Mitt working-holiday-visa går ut så jag erhåller ett bridging-visa i väntan på beslut av min ansökan om permanent uppehållstillstånd. Arbetsvillkoren för detta bridging-visa är de samma som på mitt working-holiday-visa. Nämligen att jag bara kan arbeta i 6 mån för samma arbetsgivare.
Slutet av mars 2011. Inser att det börjar närma sig med min 6 mån gräns med de jag arbetar för nu. Inser också att det gått 6 mån och tänker att det kanske inte är så länge tills det blir beslut, och då löser det ju sig med arbetsbegränsningen automatiskt. Ringer immigrationsverket. De säger att väntetiden nu är 12 mån på permanent uppehållstillstånd. Och att om jag vill fortsätta arbeta för samma arbetsgivare så måste jag fylla i en speciell blankett och skicka in den och vänta ca 2 v innan jag får besked om de lyfter begränsningen eller inte. Skickar blanketten 27 mars. Har innan blanketten skickas ringt 3 gånger och prata med olika receptionister för att försöka fylla i den där blanketten rimligtvis rätt.
8 april. Får ett mail från decision suport unit (några som hade varit händiga att få prata med från början). De förklarar hur blanketten ska fyllas i. Gör som de sagt. Skickar in blanketten igen den 10 april.
Väntar.
Väntar.
Firar påsk.
Väntar.
27 april 2011. Ringer till immigrationsverket och undrar hur det går. Meddelar att jag börjar bli lite orolig eftersom slutet av april närmar sig snabbt och jag inte kan jobba i maj och jag inte får arbetsvillkoret ändrat. De säger att de titta på det 13 april. Att jag sen hamnat i någon slags kö. (Vet inte vilken sorts, men rätt lång är den i alla fall). Och att om jag inte hört nåt den 29 april så ring igen. "Och jobba absolut inte i maj. Det är de väldigt strikta på..."
28 april 2011. Skriver ett blogginlägg. Och skriver på min hand så att jag inte ska glömma att ringa immigrationsverket imorgon. Precis som att jag skulle glömma det? Man glömmer och förlåter inte när man står i kö. Man kan inte tänka på annat.

Till det hela hör också att så länge jag inte fått beslut på min huvudansökan så kan jag inte bara lämna Australien. Jag måste vara i Australien när beslut tas så därför måste jag ansöka om att få lämna Australien. Det kostar 100 dollar. Och så måste vi komma övverens om när det passar med beslut. Eller snarare. Om de tänker att de vill ta beslut så ber de mig komma till Australien igen. Men med tanke på all väntetid så lär det ju inte ske snart, så min Sverigeresa borde inte vara hotad. Har också insett att jag nog inte kan ändra namn medan jag väntar på allt detta. Alltså behöver jag inte fundera på hur jag ska göra med Smith än. Den funderingen kan vi skjuta upp.

Så bakbunden inser jag att jag kan inte jobba, inte få arbetslösersättning, inte lämna Australien, inte bli Australiensare. Men vad bidde det då? Det bidde en tumme.

Var är jag?

Någon kanske undrar vart jag tagit vägen? Är fortfarande här. I ett land på andra sidan jorden. Gör allt som man gör i ett vanligt liv. Och precis som vanligt så infinner sig inte alltid bloginspiration. Kanske när saker blir för vanliga. Är det bra eller dåligt?

Sångfågel

Ikväll testade jag nåt nytt. En slags sångverkstad. Ett gäng träffas, sjunger lite, äter soppa och sen sjunger lite mer. Apakul! Ev att jag inte blev utmanad musikaliskt i den utsträckning som jag skulle vilja. Men det var roligt att dra ut o gör nåt på egen hand. Nåt nytt. Nåt läskigt.

Det är konstigt det där med folk. Eller människor kanske jag ska säga. Jag var där själv. Kände ingen. Satt för mig själv osv. Ingen pratade med mig (men jag pratade inte heller med någon). Sen, den första som säger ett ord till mig är en kille med downs syndrom. Bara lite småprat. Ett leende.

Gör det folk. Är ni någonstans och ni känner bara igen 15 av 20. Prata då med en av de där som ni inte känner igen. Sträck ut en hand till de där 5 rädda små hararna som kanske provar på nåt för första gången. Eller i alla fall utsatt sig genom att göra nåt nytt. Det är läskigt faktiskt. Men o så roligt!

Spårvagn

Jag tänkte häromdagen på en sak jag inte saknar. Att åka spårvagn. Särskillt på äckligt våta vinterdagar när alla hostar och vagnen är helt igenimmad. Eller på sommaren i en vagn utan AC och med mycket packning.

Fast det finns fina stunder på spårvagnen också. Jag får åka lite när jag kommer till Sverige.

Öråd

Man kan säga att jag sitter i öråd just nu. Drar lappar ur en urna. Lägger tillbaks dem. Drar dem igen. Funderar lite till. Bestämmer mig. Drar nästa lapp. Vissa får komma med. Andra får inte. Det är jättesvårt.

Sova

Kan inte sova. Vet inte varför. Bara lite lagomt obekväm och slutade försöka och tittade runt lite på internet istället.

Vi har haft en hel del regn det senaste. 200 mm på 4 dagar. Det har resulterat i en del översvämning. Inte som i Queensland där det blev katastrof. Men illa nog. Vi bor högt och bra så inga problem. Men vägarna är avstängda för tillfället. Alltså håller vi oss hemma och gör mest ingenting. Avslappnande, men det börjar bli lite långtråkigt. Förhoppningsvis öppnar vägarna imorgon igen.

Nu ska jag vända mig på andra sidan och sluta mina ögon.

Regn

Det regnar igen. En hel del. Sen i måndags har vi fått 110 mm och idag ska det nog komma 50 till. Eller nåt sånt. Alldeles för blött för tröskor är det i alla fall!

Men vi har inte så kraftiga översvämningar som i Queensland. Så oroa er inte. Men antagligen får vi hålla oss på hemmaplan i ett par dygn. Vägarna är under vatten på sina ställen. Men vi bor högt, så vi kan titta på!

Den vite opeln

Den vite opeln är på verkstan. När får man tillbaka den? Aldrig, går det?

Jag hittade en känguru på väg till jobbet för några dagar sen. Den stod mitt på vägen och jag körde fort. Såhär blev det.