Bilder

Har lagt upp lite bilder i albumet igen.

För den som inte fick någon

För den som inte fick någon julhälsning från mig och Luke så kommer här ett kort med glada tomtar. Det beror inte på att jag inte tänker på väldigt många när jag är här. Men ni vet hur det är med tid. Tanken fanns hos er över jul i alla fall.

God fortsättning på julen

Nu har det varit jul. Och vilken jul sen! Väldigt väldigt bra och fin. Viss stress upplevdes under veckorna innan. Jag jobbade 13 timmar om dagen och sen julpysslade jag på kvällarna och gjorde jobb åt mitt svenska jobb på nätterna! :) Men allt var väl förberett inför juldagen (som är den dag som de firar här). Vi hade hela familjen här så vi var 12 personer och 2 barn som öppnade julklappar och åt jullunch.

Jag fick såååå fina julklappar. Ett Wii-tv-spel. Det visste jag att jag skulle få. Luke ville också ha ett så man kan säga att det var lite halvt till honom också! Sen fick jag ett paket som jag inte hade någon aning vad det var i. Det var Guitarr hero! Från svenska tröskpojkarna och Kristina. Så kul! Har aldrig testat innan men det är riktigt skoj. Känner mig lite som en rockstjärna. Sen fick jag ett paket till. Och där hade jag verkligen ingen aning. Det var från Luke och jag trodde att jag visste alla paket som jag skulle få från honom för så brukar det vara. Han är inte alltid så bra på överraskningar. Men på mycket annat. :) Men här hade jag verkligen ingen aning. Och vet ni vad det var? En fiol! Jag hade långa debatter med mig själv innan jag åkte huruvida jag skulle ta med min svenska fiol ner eller inte. Men det är otympligt att kånka på. Dessutom skulle jag behöva kånka tillbaka den till midsommar ju! Så, bestämde mig för att köpa en här. Har kollat runt lite och hört mig för om någon har en begagnad jag kan köpa, men inte fått napp än. Och så, har Luke fixat. En alldeles ny! Så jag försöker fortfarande få hatschet att fastna. (Hur stavas det, och vad heter det på engelska?!)

För övrigt kan meddelas att julskinkan blev mycket bra. Smakar precis som hemma faktiskt! Jag njuter. Äter lite varje dag. Självförtroendet när det gäller att laga julskinka är alltså på topp!

Nu ska jag nog jobba ett par dagar på silosen. Sen blir det ett par dagar ledigt för nyårsfirande. Vi ska ha en hel del folk här och vi dukar upp långbord på verandan precis som förra året. Blir mysigt!

På torsdag kväll kommer Johan och Sofia till Australien också. Ska bli kul!

God fortsättning på julen till er allesammans. Och tack för alla julhälsningar. Brev, paket, mail, sms och facebook osv. Så kul!

Bilder

Jag har lagt upp några bilder i albumet igen. Lite pepparkaksbak och så.

http://picasaweb.google.com.au/Lisa.Hedin/Australien20092010#

Vit jul

Det ser onekligen ut som om ni får en ganska vit jul hemma. Eller? Mysigt! Här blir den inte vit. Men ändå mysig! Svårt att förklara med annat än att man får ta seden dit man kommer. Eller med att jag är lite som en kameleont. Jag anpassar mig. Eller i alla fall mina referensramar och diggar situationen. Det kan vara bulle och saft ute i en koja, eller julmust i hängmattan, osv. Allt är skönt, kul och lätt att digga. Om man bara sätter på sig rätt glasögon. Och ser vad det verkligen handlar om.

Julmat

Jag sitter här och funderar på vad jag ska bjuda på på juldagslunchen när hela familjen Smith kommer hit. Det går lite trögt. Hur får man Australiensarna mätta? Man kan inte bara ge dem sill. De brukar rynka lite på näsan då. Menyn ser ut såhär hittills:

* Min hemmagjorda skinka (men här finns många riskfaktorer. Det kan helt gå åt skogen. Det måste man räkna med. Den kan också bli för grå för att falla Australiensarna i smaken. Möjligtvis att de gillar mer färgglad mat.)

* Rödbetsallad

* Köttbullar

* Potatisgratäng och janssons frestelse

* Brysselkål

* Några slags korvar som ska få agera prinskorvar

* En kålsallad som Lukes syster ska göra

* En potatissallad som Lukes syster ska göra

* Sill

Men detta känns oerhört magert! Mer? Förslag någon? Alltså för de svenskar som är här kommer det nog kännas lagom. Alltså lite svensk jul trots att de är på andra sidan jorden. Men kommer Australiensarna att bli mätta?!

Julskinkan och fula fyror

Julskinkan ser ut att må bra. Men vad vet jag, det är ju min första i ordningen! VI får väl se vi får väl se. Den har inte rymt heller. Det är ju bra.

Det regnade lite häromdagen så jag har haft ett par lediga dagar. Skönt. Precis lagom. Fixar lite julsaker och donar lite. Sover lite. Läser lite bok i hängmattan. Imorgon börjar jobbet igen.

Har precis insett att fd chefen för Statens strålskyddsinstitut ska bli chef för Australiens Strålsäkerhetsmyndighet. Fräckt. Jag känner honom lite. I mars börjar han. Vad är oddsen liksom?!

Jag har fått problem med mina fyror. Ingen kan läsa dem. Därför är jag just nu i träningsprocess att skriva en ny typ av fyra. Mer datamässig. Såhär: 4 och lite mindre skrivstillsmässig som jag skriver dem. uppenbarligen ser de då ut som en 9a eller som en 7a för Australiensare. Och eftersom jag är i underläge i antal så är det jag som ändrar hur jag skriver dom. Skitdumt när de tror vi har öppet till 7 när det egentligen är 4. En helt otippad situation dock. Ingen har någonsin tidigare klagat på mina fyror! Snacka om kulturkrock. Men eftersom jag är en så lättlärd person helt utan låsningar så går det fint att lära sig skriva nya fyror. Efter ett par veckor så blir det nästan alltid den nya typen, även när jag inte tänker starkt på att det gäller att skriva den nya fyran! Så framsteg i kulturanpassningen.

Men åh!

Jaha. Nu har jag kokat lagen till skinkan. Och botten på grytan blev svart. Hur blev det så?! Lagen ser lite lagomt oaptitligt brun ut. Funderar på att göra ny. Ska man knyta trådar runt skinkan förresten? En annan av mina funderingar just nu. Det är bara det att det är 4 mil till närmsta sannolika plats för skinktrådar. Verkar lite för jobbigt för min smak.

Bilder

Jag har lagt upp lite bilder igen. i mitt lilla album.

HÄR!

Bay Leafs

Lagerblad heter Bay leafs på engelska. Och Kryddpeppar heter Allspice. Och salpeter heter nåt i stil med Saltpetre/Nitre/Salpeter. Osäker. Meningarna går isär.

Bay Leafs hittade jag lätt. En jättestor burk med MASSOR i. Kan bli många skinkor. Och allspice hittade jag också. Dock inte som jag tänkt mig. De fanns malda. Men jag vill ha hela. Och då hittade jag en "inläggningsmix" med hela i. Så jag köpte två sådana och ska sortera ut alla kryddpeppar. Kul kul. Men jag har ju dem i alla fall.

Så har vi det där med salpetre. Kanske det inte behövs? När jag frågade efter Saltpetre i affären och förklarade att det hade en konserverande effekt så undrade den irriterande damen om det inte var salt och peppar jag skulle ha. Pucko. Hon trodde att jag inte kunde engelska så bra. Och jag kan ju inte engelska så hemskt bra. Men bättre än så! Jag blev sur och gick ut. Lite kan man väl försöka med kundservicen?

Idag var jag i en annan affär. Där hittade jag både saffran och hela kryddpeppar. Lycka. Men dock ingen saltpetre än. Så det kanske får bli utan. Funkar det? Om man äter upp skinkan snabbare än blixten? Vilken jag är säker på att Luke kommer göra.

Julskinkan

Idag fick jag ett fint brev från Mamma. Ett brev med julskinkereceptet i. Så fint! Tårarna rann. Tänk. Mormors mamma lagade precis samma skinka. Imorgon är det jag som går till slaktaren och beställer en finfin 5 kg skinka med skinn. Så får vi se om det kan lyckas. Om jag inte lyckas så bra så kommer jag säga att jag hittade receptet på internet. Och sen ska jag öva resten av året på att få till skinkan till nästa jul. Men man vet aldrig. Vissa saker går ju faktiskt första gången man försöker!

Nu ska jag bara översätta salpeter, kryddpepparkorn, lagerblad och andra hemliga ingredienser. Förslag någon?

Lördagsgodis på lördagar

Eftersom jag håller med om att det är troligare att jag får julstämning till jul om jag klär granen lite närmare jul så ska jag nog vänta lite. Kanske till omkring Lucia. Det är två svenskar som jobbar för Luke för tillfället och den enes syster kommer hit till Lucia så vi kan sätta ihop ett litet Luciatåg! Och då kanske de allesammans vill hjälpa till att klä granen också, så blir det lite mysigt! Eller så väntar jag helt enkelt hela vägen till den 23e. Gör det på mitt sätt liksom. Även om det kryper lite i pyntarfingrarna. Det kryper nog lite i jullängtartarmen också. Men lördagsgodis ska ätas på lördagar. Inte 1 dec. Men det är minsann svårt att få adventsstämning här ju. Även om jag nu har satt upp ljusen i adventsgranen ute i trädgården och satt upp adventsljusstaken i köksfönstret. Riktigt decembermys vill liksom ändå inte infinna sig.

Julgran eller inte julgran?

Nu har jag kommit i ett litet dilemma. Julgransdilemmat.

Idag var jag med Lukes brors fru Melissa i Bendigo och handlade. Jag hittade en finfin julgran för typ 300 spänn som jag köpte. Plast alltså. Nu är bara frågan när jag ska montera den lilla skapelsen? Tradionellt här så verkar det vara 1 dec som gäller. Idag alltså. Hemma i Sverige klär vi granen 23 dec. I alla fall på Nygården. Så hur gör jag nu?!

Är lite sugen på att montera för att se hur det kan bli. Om det kan bli julkänsla alls. Men samtidigt vill jag spara det mysiga och juliga tills det är jul liksom.

En fot i varje bytta. Vad göra nu?

Snabbare än blixten

En del kanske har fattat. En del inte. En del är snabbare än blixten på att snoka upp nya saker på internet. Jag har i alla fall lag till några foton i mitt album. Några dagar sen nu.

Och på tal om blixtar så var det tokigt åskväder här inatt. Och tydligen kan det fortsätta idag under dagen. Silosen är alltså stängd. Och jag sover och har det gött. Gäsp!

Falltal

Jobbet på silosen går finfint! Jag gör lite allt möjligt som sagt. Och framför allt lär jag mig en hel del om spannmål.

Vi testar fukthalt, protein, vikt och mängd bös. När det gäller raps testar vi även oljeinnehåll.

Minns lite att i Sverige testar man även falltal. Men det verkar vi inte göra här. Det måste forskas lite i. Såhär är det mina vänner.

Falltal anger groningsgraden i spannmålen. Det är egentligen enzymaktiviteten (mängden aminosyran alfa-amylas) man pratar om. Om man har ett högt falltal är enzymaktiviteten låg och då är det vetemjölet bra att baka på, eller att reda såser på eftersom enzymet annars förhindrar glutenbildningen. Ett lågt falltal har hög enymaktivietet och fungerar sämre att baka på och reda med.


Proteinhalten har alltså inte hela betydelsen när det gäller att ha ett högkvalitativt spannmål att baka o ha sig med. Det är också viktigt vilka proteiner det handlar om. Grahamsmjöl har ofta hög proteinahalt, eftersom mer av kärnan malts in, men dessa är inte glutenbildande proteiner och hjälper således bagaren väldigt lite.


Då kan man ju undra, varför testas inte falltalet här när en lastbil kommer in med vete? Och då frågar man Luke. På bästa sätt man kan. Eftersom man inte kan falltal på engelska. Och jag har nu lärt mig att här behöver de inte testa falltal. Växsäsongen är längre här. Det betyder att alla sorter av vete som har potential att få ett lågt falltal (det som var bra för bakning alltså) får det. Det betyder att i testningen som utförs på silosen så har sorten vete betydelse för om de graderas till bakarvete eller inte. Om det är sort "A" så vet man att det har det falltal som behövs. Protein etc testas fortfarande och är också betydelsefullt för att man ska få högsta gradering. Om det är sort "B" så vet man redan innan att det inte kan bli bättre än fodervete tex. Hänger ni med?

Och i min process med att leta information på internet hittade jag att det finns något som heter "farinograftest" och "falling number test". Där ser man. Falltal verkar gå att översätta med falling numbers på engelska. Ibland är lösningen närmare än dit näsan pekar. Tänk på det!

Jag kan ha fattat det här ganska fel. Man vet inte. Kompletterande uppgifter mottages tacksamt.

Wikipedia har som alltid varit mig behjälpligt. Och så kommentarerna till detta blogginlägg. Väldigt intressanta kommentarer. Särskillt de lite längre längre ner. Väldigt hängivna brödfantaster!

En liten tur

Häromdagen tog jag mig en liten prommenad. Det är väldigt fint på sina ställen.

Jobbar hårt

Jobbet går finfint! Igår vägde jag 20 lastbilar. Idag 26. Och nu går det som hejsan. Datorn är min vän. Och jag känner alla lastbilschaufförer vid namn. Men imorgon är det dags för nya arbetsuppgifter. Osäker på vad exakt än. Men det ska bli spännande! Nu ska jag sova, för jag börjar tidigt imorgon! Återkommer. Tog några bilder idag på mitt lilla kontor. Men orkar inte lägga in dem nu. Rätt jobbigt att jobba faktiskt.

Jobb i Australien till mig!

Då har jag skaffat mig ett Australiensiskt bankkonto. Gick fint! Kortet kommer i posten om några dagar. Får se om det hittar mig här ute i bushen.

Har också ansökt om ett skattenummer. Osäker på exakt vad det är. Men gissar att de måste ha det eftersom de inte har personnummer tex. I alla fall. För att få rätt skattesats måste jag ha ett sånt nummer. Jag nickar och fixar.

Ja just det. Det som inledde detta ansökande var att jag i morse fick jobb. Har papprena hemma för att skriva på o greja. Så hoppas att det gäller imorgon också. Verkar som att jag ska bli en allt i allo på silosanläggningen i Dunolly (ca 2 mil från Luke). Lite kontorsarbete åt managern, lite extra lite varstans på anläggningen för att täcka upp under lunch osv. Finfint! Asbra att göra lite allt möjligt. Mindre risk att blir uttråkad. Dålig koll på hur mycket jag kommer jobba än, eller exakt vad jag får betalt. Men det är senare problem. Jag har i alla fall ett jobb! Tills i mitten av januari typ. Då är den värsta skörden över i denna delen.

Nu ska jag ut till gården och käka kvällsmat. Stek verkar det bli. Söndagsstek alltså. Fast det är måndag.

Overklig verklighet

Tänker lite på hur det var innan jag lämnade Sverige. Kallt. Men mysigt. känns så avlägset redan! Ändå är det ju bara typ 2 veckor sen jag och Mamma lekte lite i vattenhjulabäcken.

Skörd

Nu är skörden i full gång här hemma kring Bealiba. Busy times om man säger så. Jag ska ta några bilder så får ni se!

John från Sverige har kommit hit nu. Det är kul! Han och hans kompis Ivar hjälper Luke med skörden.

Det är varmt. Jag har köpt en AC till, att sätta i andra ändan av huset. Hoppas det ska bli bra. Längtar efter att ha tid och pengar till att sätta veranda runt hela huset, och en garageport åt bilarna på gaveln. Så blir det lite mer skugga och lite mindre varmt i huset. Skulle också verkligen vilja sätta in tvåglasfönster. Minst. Senare projekt.

Starta tidning

Jag kanske ska starta en tidning? I den kan jag skriva elakt om alla som hittills inte velat anställa mig. Moahahaha!

Så länge använder jag bloggen som terapi.

Murvlar.

Kort och gott. Det är vad de är! Och så är det ju lite synd om dem också eftersom de trots att jag tjatat hål i huvet på dem inte har fattat att jag är bäst. Inte lätt. Stackars dom.

Tända ljus och fågelkvitter

Alltså. Här försöker jag mysa till det med lite tända ljus. Och så kvittrar fåglarna. Blir jättekonstigt. Inte blir det novembermysigt i alla fall!

Mangold

Jag har fått ett ton mangold levererad. Vad sjutton gör man med all den?! Tips mottages tacksamt.

Även en hel del persilja. Vad gör man med all den? Kan man hacka i mixer och frysa?

Ev att jag överdrev kvantiteten om mangolden här ovan. Men ändå.



Någon med mycket tid och mycket regnvatten har fått till det helt enkelt. Och delar glatt med sig till hela byn.

Jag har gjort det lite novembermysigt ikväll också. Tänt alla ljus jag kunde hitta. Fast tror inte det var så smart. Det var redan apvarmt innan jag tände alla. Nu lär det ju inte bli svalare! Men mysigt.

En liten film om min lilla tur

Den här filmen är inte så rolig. Men så var det inte heller så kul att köra 90 i mil i sträck. På spikrak väg. Så nu får ni känna på lite.

Lite fler bilder

Jag har lagt till lite bilder i mitt bildalbum. Titta häri: http://picasaweb.google.com.au/Lisa.Hedin/Australien20092010# mot slutet.

Äventyr- going north!

Här kommer en lite uförligare beskrivning av mina senaste dagars äventyr. Skrev ett litet kort inlägg igår kväll, men jag var så sjukt trött då att det var allt som jag kunde få till. I alla fall.

I söndags blev det bestämt att jag skulle åka upp till Coonamble i centrala NSW tillsammans med Ian och Betty. Ian och Betty skulle ta en ute (pick-up) hem lite senare. Den hade Luke lämnat hos Ians dotter i Coonamble när de började köra söderut med tröskorna. Vi åkte kl 5 på tisdagsmorgonen. Kl 4 var vi uppe hos Jessica i Coonamble. Då var jag helt slut. Huvudvärk och helt oförstående hur jag ens skulle kunna vara nära att köra mer. 100 mil var det. Nästan exakt. Nu körde jag faktiskt inte allt. Ian körde också. Tur det.

Här har vi lite picknick på vägen upp:



På onsdagsmorgen var det dags att gå upp tidigt igen. kl 6 begav jag mig söderut. Jag skulle ta mig ca 90 mil söderut igen, för att möta upp med Luke där och sen åka hem (typ 25 mil) till Bealiba. Kvällen innan var jag lite rädd. Hur i hela friden ska det gå?! Jag som brukar bli sömnig mellan Göteborg och Holsljunga. Det är typ 9 mil...

(usch, nu tittade jag precis på när en spindel dödade en fluga)

Men jag peppade upp mig. Förberedde ipoden. Köpte lite cola. Lite chips. Tänkte på att jag snart skulle se Luke. Och så bar det iväg. I den vite opeln. Full fart. Lyckades köra på 5 fåglar. Och var nära ungefär 100 till. Det håller en vaken när man hela tiden ska försöka missa fåglar. Riktigt roligt videospel. men rätt jobbigt i längden. De är korkade som gillar att sitta på vägen. Tydligen tappar alla lastbilar lite spannmål här och där och sen har fåglarna fest. På vägen. Jättedumt. Smart, om man är snabb och inte gillar sina släktingar.

Och resan gick finfint! De sista 20 km var lite tröttsamma. Men då var jag också pirrig att få träffa Luke. Äntligen!


TomTom (GPS) var guld värd. Mycket bra investering jag gjort. Nu var det i och för sig ungefär bara 10 korsningar på hela sträckan... så de kunde jag ju hållt i huvet. Men ändå. Om man väljer fel är det så långt att köra tillbaka och vända. Bara en gång tog TomTom in mig på en kanske mindre bra väg. En grusväg. I 60 km. Rätt stora stenar. Ingen telefontäckning. Och mycket tacksamt, ingen punktering! Om man tittar noga ser man hur den där grusvägen sträcker sig närmare in i oändligheten.




Hemma i Bealiba igen. 1,5 dygn senare. Idag var jag också uppe tidigt. Har eskorterat en av tröskorna. Och lämnat in en jobbansökan i grannbyn. Vi får la se vad som kan hända med det! Nu ska jag gömma mig från hettan. Pust.

Köra köra bil!

190 mil på 20 h. Shit vad jag är bra. (sov mitt i förståss. men ändå!) Trodde aldrig jag skulle klara det! Stolt!

Oväntade jobb kan dyka upp

Jag har köpt springskor. Men de går lika bra att prommenera i så på mornarna tar jag mig en liten tur. På sådär en halvtimme till en timme. I lördags när jag var ute mötte jag en dam med fyra hundar. Idag mötte jag henne igen. Vi hejade båda gångerna. Strax efter att jag mött henne var det dags för mig att vända. Så att det blir lagom långt. Jag gick lite fortare än henne så började komma ikapp. Först gick en hund. Sen gick hon och en hund. Sen en hund. Sen jag och en hund. Måste sett roligt ut! Ganska mysigt att gå där med en vovve jämte sig. Till slut var jag helt ikapp och då var jag tvungen att fråga vem hon var och så. Intressant när man träffar människor här ute i buschen. Hon bor i järnvägsstationen. Vet mycket väl vem Luke är för hon och hennes man har varit här och ansatt Lukes träd. Hon tog mig förbi deras trädgård och visade olivträden. Det är deras tydligen. Och så odlar de MÄNGDER med rosor. Jag fick några så de står här i en vas nu. De odlar också kapris. Vi pratade om att jag inte hade nåt jobb och då tyckte hon att jag skulle hjälpa dem att plocka oliver. De handplockas nämligen eftersom de är till inlagda oliver och inte till olja. Man måste vara försiktig då serrni. Men det är inte förrän i april eller nåt sånt. Och innan dess kanske jag hittat nåt annat. Men kul är det i alla fall att få lite erbjudanden här o där! Och kul kommer det att bli att följa de små oliverna till vuxen ålder. Alltid lär man sig något!

Nya vänner idag alltså. Olivvännerna.

Damen har varit i Sverige också förresten. Hela 70-talet undervisade hon i Norge. Världen är bra konstig.

Titta bort nu

Gissar att ni kanske blir lite trötta på att titta på kort på den vite opeln? I så fall. Titta bort nu!

Cemetery

Det är intressant tycker jag, att det heter Cemetery på engelska. Och Kyrkogård på svenska. Här finns visserligen också en kyrkogård, eller church yard närmare bestämt, men där finns inte tillstymmelse till gravstenar. De finns på cemeteryt. Utanför byn. På en åker. Man kanske kan översätta det med begravningsplats. Undrar varför det blivit så olika jämfört med hemma? Det finns många frågor, men färre svar. Bara att fortsätta utforska!

Bilder!

Eftersom resdagbokens bildtjänst är så offantligt dålig, så ger jag upp den. Lägger istället framtida bilder på mitt picasa-album. Här är länken dit!

http://picasaweb.google.com.au/Lisa.Hedin/Australien20092010#

Mycket nöje!

Resdagboksinlägg

Ibland skriver jag i min resedagbok (resdagboken.se). En del är med där med sin adress. Andra läser bloggen. När jag skrivit nåt där lägger jag helt enkelt in det här också. Så känner sig ingen utanför. Eller jo de på resdagboken kanske, för allt som hamnar här på bloggen hamnar inte där!


Lata dagar

Osäker på hur ofta jag kommer skriva här. Men just nu går det fint. Jag har lata dagar och ägnar mig mest åt att packa ur min väska, bada i bubbelpoolen, gå prommenader och upptäcka saker, umgås med Lukes vänner och familj. Det är helt underbart skönt. Tempot i kroppen går ner. Oerhört!

Igår gjorde jag premiärturen med min bil. Till Maryborough (typ 4 mil bort) och handlade joggingskor och mat. Bra kombination. Ska man ha av det ena så måste man ha av det andra. Så är det. Det gick finfint! Det är svårt att fickparkera på höger sida i Sverige. Inte är det lättare att göra det på vänster. Men det gick!

Min bil är vit. Det är av märket Holden. Det är ett Australiensiskt märke. Alla här har Holden eller Ford. Lite som Volvo och Saab hemma. Holden gör dock inte så många modeller själva. De flesta är Opels modeller. Alltså, jag har en vit Opel. Ni som kan er galenskapare, förstår genast hur kul min familj tycker det är. Särskillt pappa. Han kollade på Google maps igår om han kunde hitta den vite Opeln utanför vårt hus. Men inte. Bilden där är tagen för ett tag sen, eller när jag är ute och flänger!

Jag lägger upp några bilder. Får se hur många jag tänkas orka med med tanke på internethastigheten. Den är inte helt från medeltiden. Men inte heller från Sverige.

Skogspoesi

Det finns mycket som skiljer mina länder åt. Men också mycket som är lika. De har båda skog till exempel. Men skogarna skiljer sig åt. Oändligt. Se här! (Obs, bilderna gör sig lite bättre om man klickar upp dem till stora. Klicka på dem så blir de det!)



Trött droppar droppen från grenen. Mossan tar mjukt emot varje ljud. Tysnaden susar.




Ljuset överrumplar varje liten myra. Symfonier av ljud möter upp. Skön skugga breder ut sig.

Framme!

Då så. i princip tre dygn (inte riktigt men nästan) efter att jag lämnade kära Holsljunga är jag nu i Bealiba. Jobbig resa. Men inte värre än vanligt! Alltså, det vore ju dumt att säga att det är kul att sitta på en och samma plats i en och samma ställning sådär länge som man måste göra om man ska till Australien. Men om man bortser från det så var resan bra. Inget krångel och i tid.

Från Göteborg till London sov jag som en liten gris. Hade nämligen bara sovit två timmar ungefär natten mellan tisdag och onsdag. Det var ju så pirrigt! På flyget mellan London och Hong Kong sov jag inget. Rätt drygt. Eftersom 11 h känns så mycket längre då. Hann se en hel del filmer kan man säga. När såg du själv senast på film 11 h i sträck? Och jag har nu ont i öronen (själva ytteröronen alltså) eftersom jag har haft hörlurar på mig så länge. Har lite svårt att sova på sidan alltså. Men det går väl över. På flyget mellan Hong Kong och Melbourne sov jag kanske halva tiden så då gick det fort!

Blev sen upphämtad av Lukes syster i Melbourne och sov där inatt. Men bara 5 timmar ungefär för i morse när hennes man skulle till jobbet så åkte jag med honom till en tågstation och tog tåget till Bendigo. Där blev jag upphämtad av Lukes pappa i MIN bil! När vi kommit ut ur stan stannade han bilen och sa att det är väl bäst att jag kör min egen bil! Kul! Så jag körde. Även om jag inte känner mig helt van vid vänster än. Men det går fortare och fortare att vänja sig för varje gång man kommer hit. Och jag lyckades bara köra igång suggarna (syskonen Hedins ord för vindrutetorkare) istället för blinkersen en gång. Inte allt för tokigt!

Bilen går finfint och jag känner mig mäkta stolt. Och det är så skönt att vara oberoende. Att liksom kunna ta mig dit jag vill, när jag vill. Och inte alltid åka med Luke. Det blir bra det här.

Klockan är nu 11 på förmiddagen och idag har jag hunnit gå upp, duscha, äta frukost, åka tåg, äta frukost, fixa telefonpengar till min mobil, tagit ut pengar, åkt bil, kört bil, handlat frukost till imorgon, ringt två jobb (inget napp än), packat upp lite och startat min dator. Bra dag det här! Men nu ska jag nog slappa resten av dagen. Fast det gäller att inte somna. För att få rätsida på yetlagen så ska jag hålla mig vaken hela dagen!

Nu ska jag nog gå ut en sväng. Kanske knäpper av ett par bilder och då lägger jag dem här i så fall. Nåt av dem i alla fall. Ifall det nu blir något bra!

Äventyret har startat!

Äntligen på väg!

Sitter på landvetter o väntar på att gå ombord på planet. Det som ska ta mig till nya kapitel i mitt liv. Och till nya upplevelser och utmaningar. Jag kunde inte sova i natt! Så kul är det. Men så är det samtidigt sorgligt och svårt att hantera. Kramade precis mamma, pappa och syster hejdå. Konstigt. Lite annorlunda än en solresa känns det ju som.

Gos

Här sitter jag o gosar lite med katten sista kvällen. Sjukt gosig var den. Jag skickas lite gos ut till alla er fina där ute. Ni som reser med mig i tanken. Det känns tryggt.

Plats

Nu ska vi se om mitt liv får plats på 20 kg.

Staden, adjö.

Igår kväll gick jag en sväng längs linnegatan på väg hem från jobbet. Inte riktigt jobb. Fika o presenter till mig ägnade vi oss mest åt. Så rörd blev jag. Så fint att de tänkt på mig. Både de en våning ner och de på kontoret. Det är omtanke. Ska tänka på det. De är minst värda ett vykort. Och jag ska själv minnas att det är värdefullt med presenter. Små saker som visar att man tänkt. Långt innan man kom dit. Nu ska jag snart ta mig upp up sängen o packa. Är på landet hos mor o far. Imorgon bitti bär det av.

Fatta

Det är svårt att fatta. Men lilla lisa tar ett stort steg i sitt liv. Och i världen. Helgen har varit fantastisk. Packat lite. Umgåtts lite med familjen. Och njutit lite av vädret. Det är intressant, att någon som älskar den svenska naturen och historien och vemodet så mycket som jag ändå bestämt sig för att ta steget. Jag blir fascinerad själv. Och är alldeles till mig inför äventyret som står för dörren. Hela situationen och existensen är lite svår att fatta.

Men jag åker med. Och diggar det. No worries!

Fixa

Såhär kan det se ut när man fixar. Här fixar jag med back up av gamla datorn o installation at nya. Mycket att tänka på innan man far. Tröjan jag har på mig är en gammal ärvd souvenir från NY. WTC är med. Lite coolt helt plötsligt.

Morgonprommenad

Sverige visar sig på en av sina bästa sidor såhär strax innan jag ska ut på mitt livs resa. Morgontimmarna var obeskrivligt vackra.

Älskade syster

Du kanske såg att du fått en låda med kläder? Det är bara början. Det du inte vill ha ger vi till någon annan eller slänger. Har med mig resten av mina kläder till landet. Kommer inte ta med allt det på min resa så det kommer nog fler lådor. Ses imorgon!

Tomt

Nu har jag städat av skrivbordet. Jag är på väg mina vänner. På riktigt.

Resfeber

Jag börjar få ganska rejält med resfeber. Vaknade innan klockan i morse. Och VILLE gå upp. Så mycket att fixa med ju!!

Vänner

Vi vänner har varit och skall det förbli
Både nu och framåt i all våran tid
Om vi skulle uppnå vårt hundrade år
Är säkert att vänskapen ändå består

Med dig jag vänskapens band vill knyta
ja, just ett sådant av äkta slag
Och vårt förbund vi ej nånsin bryta
Ej sviker du och ej sviker jag

Appropå fina inlägg min syster gjort.

Ett steg till taget

Sådär. Nu är jag lite fattigare. Men också rik på ett vis. Jag har precis inhandlat dator. En Mac Book Pro blev det. 13 tum. Den är fin. Den är väldigt lik den jag redan har. Fast ett år nyare. Typ. Och så är det ju min på riktigt. Inte jobbets.

Har också hunnit med att klippa mig lite. Och att träffa den finaste arkitekt jag vet. Hon hjälpte mig med datorinköpet. Liksom att sparka mig över tröskeln. Väldigt praktiskt med såna vänner! Väldigt snabb på att infinna sig på plats också. "Om en halvtimme ska jag köpa dator. Hjääääälp!" Och vips är hon där. Det ni!

Kan ju bli bra det här

MacDonalds lägger tydligen ner all sin verksamhet på Island. Pga av finanskrisen. De säger att kött från Tyskland kostar som en flaska whiskey. Antar att det inte går att göra hamburgare på Islandshästar då. Och det är ju bra! Vem kommer fölora på att Mackedonken klappar igen liksom. Ingen! Och största vinnaren blir kanske barnen, som får lite hemlagad surhaj istället och slipper gå en fet framtid till mötes.

Jag tog en maschete

Jag tog en maschete (ingen aning om hur det stavas, ointresant, det ni ska tänka är en stor stor fruktansvärt stor knivliknade liesak) och slog mig igenom reseförsäkringsdjungeln. Nu är jag på andra sidan. Känns gött.

Dansande sötnosar

Skön film. Skönt. Ej orginalmusik, men tycker denna version är bättre!

Nattliga samtal

Förra veckan skickade jag in en ansökan för ett jobb på ett labb som testar spannmål. Jag har skickat in ansökningar för jobb i Australien förut. Det har inte gått så bra. Men idag ringde det någon och sökte mig på Lukes telefon. Jag har angett det numret, för det är troligare att de vågar ringa ett Australiensiskt nummer. Och när de väl gjort det, kan jag ringa från Sverige. Fiffigt! Som värsta storfiskaren. Ja, nu ringde de i alla fall! Fick sms från Luke att han sagt att jag var i Melbourne just då, men skulle ringa tillbaka i em. Det är bara det att det väldigt tydligt står i alla mina papper att jag är i Sverige till 4 nov. Så jag förklarade det med att han är lite snurrig min pojk. Han har suttit tre dygn i streck på tröska. Då blir man hemskt snurrig. Man förväxlar lätt Melbourne med Sweden då. Kan hända den bäste.

Hur som helst så ringde jag upp honom kl 5 nu på morgonen. 10 timmars skillnad gör det inte helt smidigt att träffa businesshours. Han var väldigt trevlig. Kunde inte lova något, men bad mig ringa när jag är "on Australian grounds". Jamenvisst! Och även om jag inte får nåt jobb där, att de redan hunnit tillsätta hela labpersonalen innan jag är där, så är det så sjukt gött för självförtroendet att ens ha blivit uppringd av att man skickat in lite papper. It's working! Nåt jobb kommer jag å få! Nu kanske man kunde räkna ut det redan innan, men detta häller ju vatten på min kvarn!

Packa

Jag har inte packat en pinal än. Jag packar inte värdsliga saker för tillfället. Jag packar upplevelser, känslor och kärlek. Det är fint att ha med sig. Gissa om de blir avundsjuka när jag packar upp väskan i Australien.

Helgen har ägnats åt examensmiddag med fina vänner, mys och bus i Halmstad med Vänen och Bus. Och så relax, mys och fin middag på spa med Mysfia. Fina vänner. Fina minnen. Önskar jag kunde packa er också. Men jag nöjer mig alltså med att packa ner lite minnen och känslor. Väger ingenting, men betyder så mycket!

Lite drygt en vecka kvar nu.

Working 9 to 5?

Luke jobbar hårt. Han har tydligen sovit 6 timmar de senaste 3 dygnen och jag fattar inte att han fortfarande lever! Jag hade aldrig klarat det. Är jag ganska säker på. Jag får ont i huvet om jag inte sover. Och i halsen. Ärligt talat är jag väldigt dålig på att låta bli att sova. Eller äta för den delen. Under medel i befolkningen. Funderar på att förbättra mig. Har redan lyckats lite. Det handlar om vad man har för sig i övrigt. Har man kul så behöver man inte sova så mkt. Eller äta. Luke tjänar pengar. Det är det som får honom att låta blir att sova.

Tröskan har blivit smutsig efter 3 dygn i streck. Senaste passet som Luke gjorde var 22 h. Sjukt. "But it is seasonal". "No Worries". Aussie blokes...

Vardagsbetraktelser

Är det någon mer än jag som har känslan av att alltid vara den som sätter i ny toarulle? Jag frågar eftersom jag misstänker att det är så. Att det inte alls är BARA jag som gör det. Idag satte jag i ny både hemma och på jobbet. Vad är oddsen för det liksom?

Skörden i full gång

Sånt här sitter han och tittar på. Mannen där borta i Australien.



Ett speciellt liv. Ett lite mer nu-liv. Ett lite mindre liv. I positiv bemärkelse. Att göra en sak. Att inte försöka förändra världen. Jag ser fram emot att dela det. Även om jag säkert kommer att sitta och filosofera över hur jag kan rädda världen ändå. På distans.

Ost

Jag lagade pasta med ostsås till lunch. Jag gillar inte ost så mycket faktiskt. Gör en mental anteckning om det. Och antagligen har min syrra lunch för resten av veckan. Och nästa också.

Välkommen

Jag funderar ibland lite på vem som läser min blogg. Några vet jag. Andra misstänker jag. En del struntar jag i. Och de allra flesta är väldigt välkomna. Det borde egentligen vara förbjudet att läsa en blogg utan att kommentera. Eller vara "följare". Så man vet liksom. Men jag läser själv en massa bloggar utan att röja mig det minsta. Det är ju liksom halva tjusningen ibland. Så det är ok. I know nothing.

Relaxar

Det är skönt att relaxa i mitt rum. Titta på höstlöv utanför. Eller mysa med stearinljus. Och tänka lite på mitt stora äventyr som stundar. Lite sjukt om man tänker närmare på det. Men det gör man inte. Man gillar läget. Längtar efter att få strecha vingarna. Och se lite nya vinklar på livet. Yeah!

Störigt

Tycker inte man behöver hjälpa folk med saker som, om man tänker efter, de antagligen redan har full koll på. Om jag tex ska köpa mobiltelefon, så har jag väl antagligen koll på att det finns både Eriksson och Nokia. Och en hög andra. Om jag ska köpa dator så har jag väl antagligen koll på de senaste modellerna som finns. Bara lite svårt att bestämma mig ändå! Det är där de goda råden kommer in. Helt osakliga argument behöver man då. Som att... den är snyggare... eller det är du värd.... eller du kommer älska den. Eller så. Så att man tar steget och gör åt med sina pengar liksom. Inget besserwisser snack om att Blähä har precis kommit ut med en ny modell, har du sett det?! Jaaaaaaa. Man undgår inte sånt när man letar liksom. Puckon!

Nödproviant i tröskan

Gräva lite

i en grotta
i min drömvärld
bor en gammal visdomsman
många gånger
har jag frågat
hur man skapar en värld i balans
men för varje
gång jag undrat
ger han alltid samma råd
"man ska gräva
man ska bygga
där man står"

Jag har en bror på sjön

Jag har en bror på sjön. Det är lite ovanligt. Brukar inte ha det. Kan undra hur vanligt det blir i framtiden? Otroligt kul att han äntligen är ute på sitt första vattenäventyr i alla fall. simma lugnt fina bror!

Filmen här nedan är inte så mycket att se kanske. Man ser rumpan på den båt som min bror seglar iväg med. Och så hör man mamma som står och kacklar lite. Och är alldeles uppspelt för att hon vinkar sonen adjö. Lite sött sådär! Och bara det att min mamma på alldeles egen hand lyckats lägga upp ett youtube-klipp gör faktiskt att det är lite sevärt trots allt! Åtminstone för den innersta kretsen.

White horse. Eller Car.

Ett litet inlägg på temat vitt.

Taylor Swift har jag lyssnat lite på det senaste. Fast det är rätt fåniga texter faktiskt. Väldigt fåniga. Och alla handlar om samma sak. Men jag har funnit att melodierna har haft lite samma rytm som jag det senaste. I bakgrunden liksom. Alltså titta inte på detta klipp med "White horse". Om ni inte är uttråkade. Eller undrar lite över vad jag är för en konstig prick.

För ett tag sen ordnade jag och Luke med en bil som står och väntar på mig i Australien när jag kommer dit. den är vit. Ganska skumt. Jag har nu en svart bil. Gillar svart. Eller mörkt. Så tyckte det var lite konstigt med vitt. Men i Australien är det ganska vanligt med vita bilar. Och Luke tycker det är bra för man syns på vägen. Så ok då tänkte jag. Vem bryr sig egentligen. Ända sedan dessa har jag sett vita bilar ÖVERALLT. Nja, inte så mycket på gatorna i Sverige. Men i reklamer i Sverige. Alltså innebär ev detta att jag är "inne" eller cool först. Det är inte vanligt. Händer aldrig. Tog mig lång tid att anamma smala jeans som exempel. Men nu gillar jag det skarpt, sådär 5 år senare... Så det skulle ju kännas lite nytt att vara inne först! Nu är jag säkert inte det. Men jag kan ju låtsas. Här tex är en reklam från Saab. Vit bil. Vit bil.



Och hon som sjunger till denna reklam heter Asha Ali. Sjukt bra! En annan bra låt med denna söta tjej!

Wong got it all wrong

I Australien har de en klimat- och vattenminister. Känns lite överflödigt på nåt sätt. Fast kanske bra till en början om fokus ska läggas på frågan om klimathotet. Men tror ändå att det kan bli risk att det fokus man har är att anställa en klimatminister. Ser ju bra ut på pappret i alla fall, så kan de andra ministrarna jobba ifred.

I Australien heter denna klimat- och vattenminister "Penny Wong". Och naturligtvis har det lett till att det finns oändliga rubriker av typen "Wong got it all wrong". För även om Australien verkligen behöver göra förändringar, så får man väl säga att moståndet till klimatåtgärder är ganska kompakt. Och det är såklart inte lätt i ett land stort som Europa, med en befolkningsstorlek som skandinavien, att köra mindre bil, om de inte alla flyttar till ett litet hörn. Såklart blir en klimatminister ganska hunsad.

Jag funderar på hur jag kan bidra i denna soppa.

ont!

Ligger hemma och har ont i halsen. Jobbar från sängen. Det är skönt det när man är lite utan 5e växeln. Kanske till och med utan 4e.

En dag mindre kvar att göra det jag ska hinna med. Inget avbockat än. Suck. Imorgon tar jag nya tag!

Vacker

Inställningen till skönhet måste förändras!

14 dagar

Jag har 14 dagar på mig. Hur ska jag fördela min tid?? Schema ska genast göras.

* Lägga in Australiensiska kartan på GPS:en
* Köpa ny dator
* Packa och slänga och ge bort
* Träffa människor
* Städa
* Flytta
* Hyra ut mitt rum
* Titta på lejonkungen
* Dansa
* Träna
* Gå på spa med mamma
* Söka ett jobb
* leta upp biljett och pass
* Köpa några fina presenter att ha med

Det var det jag kom på nu. På rak arm. Jösses. En sak per dag. Så får det bli.

Stockholm

Sitter på tåget. På väg hem till gbg. Detta var nog sista resan till Sthlm på ganska länge. När jag kommer tillbaka har du nog förändrats gamle vän. Det gör man. Det är ok. Fin helg har det varit. Fin mormor. Fin stockholmsvän. Fint väder. Fint det.

Morgon

Morgon på tåget. Frukost o plusfrukost. Nu gäller det att hinna äta upp innan man är framme.

En bäverdag

Dagen började rätt bra. Min fina bil har kommit hem. Men sen spårade det ur. Känns lite som att mellersta Sveriges alla bävrar har slutit sig samman och bestämt sig för att kissa på min dag. Någon som har något botemedel?

Välkommen hem bilen!

Här står den nu och väntar på mig. Min nya bil. Väldigt långt härifrån. Går från svart till vit. Intressant byte.

Tur att bilen väntar på mig i alla fall. För Luke kommer inte vara hemma när jag kommer. Han är norrut och skördar. Jag får roa mig själv i ett par veckor. Ska bli bra det! jag kan liksom skapa min egen Australiensiska sfär under den tiden och inte bara leva hans liv. Blir fint det.

Sugen på äventyr nu.

Pip

Man känner sig så sjukt liten när man skickar iväg något på tryck. Då är det liksom ur händerna. Inget att göra. Skön känsla på sätt och vis. Jag behöver inte jobba till 12 inatt och gå upp kl 6. Det är skönt. Men samtidigt så läskigt! Att få tillbaka det färdigtryckt, öppna det och upptäcka ett fel vore mardröm. Jag tänker inte öppna filen på en vecka nu. Alldeles för läskigt om jag skulle upptäcka ett fel när jag vet att jag inte kan göra nåt. Väntar med den läsken till jag får tillbaka det tryckt om en vecka. Svälj. Går inte. Torr i munnen.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Jag tänker en del på vad jag ska hitta på när jag kommer till Australien. Det är inte lätt. Eller så är det det. Det finns i alla fall mycket att välja på.

Jag kanske skulle kunna blir spannmålskvalitékontrollant. På en stor siloanläggning.

Eller slaktare. I det lokala slakteriet. Det vore häftigt. Så mycket man skulle lära sig!

Eller så skulle jag kunna bli bagare i det lokala bageriet. Också mycket lärorikt.

Eller så kanske det behövs en informatör om klimat och miljö. En som liksom skapar en marknad för miljömärkning. Vad vet de om klimatförändringar? Är det någon skillnad på medvetenheten i Sverige och i Australien. Hur ser skillnaden ut och varför är det skillnad? Vad vill regeringen i Australien? Är det skillnad från den gamla regeringen? Och hur ser i så fall det politiska trycket ut för förändring nu? Det som också behöver göras i så fall är att kartlägga de miljömärken som eventuellt finns. Så som jag kommer ihåg så finns inte en enda miljömärkning i butiken där vi brukar handla. Kan det verkligen stämma?! Kanske bara så att jag inte kollar lika noga när jag är där.

Man kanske kan jobba inom förnybarengeriområdet. Australien har planerat att öka sin mängd förnybar energi nu. Det bådar gott. Både för miljön och för mina möjligheter att hitta jobb inom den sektorn.

Man kanske kan vara föregångare när det gäller att isolera hus och göra dem mer komfortabla. Sätta solvärme på taket osv. Det är inte så att det är okänd teknik down under. Bara kanske lite sparsamt använt.


Men jösse bagare. Jag kanske låter lite väl pretantiös här nu. Kanske bara ska åka dit. Och liksom go with the flow. Och se var man kan göra nåt. Om jag sätter upp för stora mål blir jag ju bara besviken när det inte är som här. En sak i taget alltså. Så måste det vara. Men tankarna är spännande! Och tål att tänkas på!

Nytt filmmanus

Nu har jag det. Nästa storsäljare på bioduken kommer ha en handling som på olika sätt invecklar sig pga av bloggarnas värld. Bloggarnas egenliv. Kanske någon som lever sitt liv genom en blogg? Eller någon som upptäcker en anonym blogg där saker skrivs om den personen. Spännande stories va?! Taget ur verkligheten.

Jag kanske borde skriva filmmanus?

Eller så finns detta redan. Till och med på film. Men eftersom jag inte är den som hänger med på saker som är nytt, allra minst film, så har jag missat det.

Arv

Har tänkt lite på vad man ärvt av vem.

Mitt tunna hår av pappa.
Min breda rumpa av mamma.
Mina tjocka anklar och min väldigt markanta haka (i alla fall i vissa miner) av farmor.
Mina knubbiga händer av mamma.
Mitt födelsemärke på låret av mamma.
Min lätthet för huvudvärk av pappa.
Min korthet från mormor.
Mina små ögon från farfar. (Här hittar jag på lite, men kom inte på nåt och sen kom jag på att så kan det ju faktiskt vara. Ska studera lite kort.)

Alltså, man kan ju tycka att det är attribut som är sådär. Åtminstone i vissa stadier i livet. Men nu gillar jag det hela. Det har ju trots allt valts ut åt mig genom århundranden. Förälskelser och annat har gjort att jag blivit precis som jag är. Rätt mäktigt faktiskt. När man tänker på det.

Bättre sökmotor

Byt ut google. Använd istället Growyn! Vinsten går till olika miljöprojekt. Apbra!

Det närmar sig

Nu är det nära. Nu är det inte längre "till hösten", eller efter sommaren, eller "om en månad". Nu börjar nedräkningen på allvar. Nu börjar den där jobbiga tiden när man gör saker för "sista gången". Blä. Jag blir konstig. Det är några veckor som måste härdas ut nu alltså!

Smör smälter inte i min mun

Jag la en ny profilbild på mitt facebook för ett tag sen. En skannad klassbild från lekis. När jag var 5 år. En kommentar från en Autraliensare var: "How cute Lisa - you look adorable - like butter wouldn't melt in your mouth!" Jag fattar inget. Börjar googla. Och det verkar som att det har lite olika betydelser. Från början hade det inte så mycket med söt att göra dock. Här hittade jag en diskussion om det hela och har förstått att:


"The saying refers to someone who is demure and proper, and therefore "cold" enough to keep butter from melting. But it's used in a contemptuous way to imply that the person is overly demure and proper, and has an insincere desire to please. So the sense nearest the mark is '(one who is) superficially nice but is treacherous deep down'. The underlying insincerity is shown in this excerpt from Jonathan Swift's Polite Conversation (1738): "She looks as if butter wouldn't melt in her mouth but I warrant, cheese won't choak her." The derogatory connotation is also evident in this excerpt from William Makepeace Thackeray's Pendennis (1850): "She smiles and languishes, you'd think that butter would not melt in her mouth."


"And this quote from Margaret Mitchell's Gone With the Wind should finally settle the matter among your friends: "'I said some terrible things to him that night when he deserted us on the road, but I can make him forget them', she thought contemptuously, still sure of her power to charm. 'Butter won't melt in my mouth when I'm around him. I'll make him think I always loved him and was just upset and frightened that night'".

Kall alltså. Iskall. Inte som i betydelsen fryser. Utan cool/kall mördare. Hmmm. Men i samma diskussionforum är det många som anser att det betyder sött. Adorable. Jag väljer den betydelsen tror jag. Även om den ursprungliga förklaringen till uttrycket är lite mer logiskt. Att man är så kall att smör inte smälter i munnen. Intressant. Ni behöver inte anteckna.

Rörmokarn

De var hemma igen. Rörmokarna. Och de satte in en kran för bänkdiskmaskin. Tittade lite på elementen och drog ner hastigheten på vattnet i källaren. Mer kunde de inte göra sa de, mot oljuden i elementen. Det tog kanske 10 min. Nödvändigt att komma tillbaka dagen efter alltså. Istället för att göra det när de var på plats första gången... Ev att det hjälpte lite med oljuden i elementen. Eller så är jag mer van. Eller så är jag tröttare och sover ändå.

Uäck

Idag har jag inte ätit mycket till lunch. Tycker inte om Aubergine faktiskt. Har jag kommit på. Igen. Minns det till nästa gång nu. Ingen aubergine.

Misstanke

Jag misstänker att de bloggar jag läser också läser varandra. Se här!

Dagens lista verkar misstänksamt populärt.

Trettioplus


Tuffast av alla

Försök att inte se så snygg ut

Men det är ok. Det är roligt att se att till och med de stora drabbas av fantasitorka.

Aj aj aj

Mycket riktigt. Magen gillade inte kikärtsbiffarna som låg gömda i min matlåda igår. Det är tufft det här med vegetarisk kost med bönor och andra baljväxter i. Blodpudding däremot, är som smör för magen. Why why why?? Nu har jag börjat äta plastbitar för att se om det kan hjälpa magen med baljväxterna. Alltså nåt slags gummigranulat. Undrar om det liksom totalt tar ut effekten av att äta vegetariskt ur miljöskäl? Risken finns. Så då kanske jag ska fortsätta äta blodpudding? Så många frågor, men så få svar!

Varför ska jag komma ihåg allt?

Jag är inte så bra på att minnas saker. Och jag är inte heller så bra på att låta bli att slarva bort lappar och sånt. Nu har jag tex slarvat bort mitt vaccinationskort. Eller ja, det är rätt längesen. Sisådär 5 år sen kanske. 2005 eller möjligtvis 2006 skulle jag göra några kompliteringssprutor till allt det vaccin jag tog innan jag åkte till Afrika 2004. Då var också mitt vaccinationskort borta, men jag lyckades ta reda på allt jag behövde veta genom att ringa de kliniker jag ändå mindes att jag varit på och de hade kvar lite dokumentation.

Nu försökte jag göra samma sak. Men då har de inte kvar dokumentationen. Men åh! Menar de att jag alltså måste minnas saker. Och hålla reda på apiga små lappar?!

Så nu måste jag fundera ut vad jag tror jag tagit. Och om jag skriver det här, så är det svårare att slarva bort. Tror jag. Så alla som är fullständigt ointresserade av vad jag är vaccinerad mot kan titta bort nu. Eller så kan ni titta på denna bild (medan ni funderar på var ni själva lagt era vaccinationskort):

Jungfraujoch, Switzerland.




Vaccinationer som fortfarande finns i Lisas minne:

Japansk emfysalit (3 sprutor) - ger skydd i ett år, ingen fara att glömma alltså!

Rabies (flera sprutor - minns inte om jag tagit alla jag ska) Osäker på hur länge denna vaccination är up to date - resten av livet?

Hepatit (tror jag tagit de jag ska) - osäker på hur länge denna är aktuell också?

Ev att jag tog en stelkrampsspruta också. Om inte, så kanske jag borde göra det?

Tyfoid? Ja kanske...? Men eftersom skyddet av ett sånt vaccin bara räcker 1-3 år så behöver jag ju inte tänka på det längre. 5 år sen jag vaccinerade ju!

Gula febern - ja! Räcker i 10 år. Men det är rätt meningslöst, eftersom man måste ha papper på att man tagit den för en del länder. Så skulle jag råka åka dit får jag ta om det ändå.

Så läget är nog lugnt. Det enda jag nu funderar på, bör man vaccinera sig mot tuberkulos? Alltså som substitut till att jag inte kan vaccinera mig mot svininfluensa liksom. Kanske man gör en större insats för världen om man vaccinerar sig mot tuberkulos?

Fantasin flödar

Det är helt underbart när fantastin flödar. Som den uppenbarligen verkar göra i Kina. Underbart! Hopkoket är ju klockrent. Såklart att det funkar också. Ingen vet hur det är i norra skandinavien. Nästan ingen är ju där. Tomten bor där. Såklart att det även kan gömma sig en lesbisk stad på 25 000 invånare. Och så berättelsen om pojken som måste klä ut sig till kvinna för att hämta sin älskade ut ur kvinnostaden. En modern tappning av prinsess-sagor liksom. Fram för mer fantasi! Jag ska själv sätta mig och skriva ner en liten myt nu, så får vi se om den får fäste!

Grönt

Det kan vara svårt att tro, särskillt om man varit hos Luke på sommaren, att det faktiskt är grönt i de där trakterna ibland. Men det är det. Uppenbarligen. Det kanske inte ser så spektakulärt grönt ut om man är svensk. Men jag ska ta bilder att jämföra med sen när jag kommer dit. Så får ni se.

Hemlighet

Och vad hittar jag underst i matlådan??

Kikärtsbiffar!

Magen kommer inte vara glad sen....

Vaccination

Har funderat lite på det det med vaccination mot svininfluensan. Kunde ju vara tråkigt att vara sjuk den vecka flyget ska ta mig till en ny världsdel. Så idag ringde jag och kollade läget. Men det är bara utsatta grupper som får vaccineras än så länge. Till alla andra, friska får man börja vaccinera v 49. Sista november alltså. Men hallå. Suck. Jaja. Lika bra är det. Så slipper jag fundera på om det är rätt att vaccinera sig eller inte. Jag kan inte! Om jag inte går o blir gravid eller nåt och på så vis blir en riskgrupp. Men näe. Så viktigt känns det inte. Jag får väl dölja min ev feber den 4 november så att jag säkert kommer med planet.

Hon var annars ganska snäll sköterskan och erbjöd mig ett annat vaccin. Vaccinet för den vanliga influensan har nämligen kommit. Tack, men nej tack. Känns inte som ett substitut alls.

Så com'on alla baciller. Jag är ett öppet fält!

Skön kväll

Ikväll har jag hälsat på fina vänner. De har en fin lägenhet. En fin familj. Och en fin liten kolonistuga alldeles intill. Och det var så roligt att ses. Och att prata. Och det fanns mycket att prata om.

Jag kommer sakna det där. Dom där.

Men det går bra nu. Jag får ordning på några saker varje dag. När jag väl sitter på planet kommer jag kunna titta ner och tänka att jag hann ju faktiskt säga hejdå till varenda gran. På mitt sätt. Och så vips är jag inne i ett nytt kapitel. Jag är inte den som ältar. Hoppas jag inte. Och är jag det, så får jag ta tag i det då.

Dags att förbjuda tyg i ansiktet?

I helgen hade vi låånga diskussioner kring middagsborden och lunchborden hur i hela fridens namn man ska förhålla sig till olika slags tyg över ansiktet? Vi var överrens om att det var fel. Det är ingen positiv kulturyttring. Idag har två snubbar motionerat om det. Man kan väl säga att det kanske inte är bäst att det är två gamla gubbar. Och jag vet inte om de uttrycker sig på helt korrekt sätt rakt igenom. Men huvudsaken är att det tas upp! Det måste pratas om!

Man får ha vilken religion man vill i Sverige. Vi har religionsfrihet. Men det innebär inte att man kan hävda vilka religösa beteenden som helst i vilka sammanhang som helst. Det här handlar om ett samhälles bästa. Om att vi vill någonstans och inte är det till Afganistan. Det här går ta bort. Även i Sverige var man förut tvungen att ha huvudbonad till kyrkan. Och vara mycket noga med att inte visa axlar. Osv. Vi har tagit bort sånt här sakta men säkert, för vi anser att det är ett konstigt förtryck. Lite som vi nu försöker tvätta bort den rosa färgen på alla töser. Samma sak. I förlängningen.

Och vet ni. Det finns en sån där röstningsgrej där på expressens hemsida också. Dessa statistiskt säkerställda undersökningar.. not. Men ändå. På frågan "Bör man förjuda Burka i Sverige?" Svarar 97 % ja och 3 % nej. Så sjukt tydligt. Att det finns ett problem menar jag. Och ändå är det lite tabu att prata om. Eller motionera om. Håhåjaja.

Rosa töser o blå grabbar

Jag läser ibland på en blogg som är bra. Häromsistens skrev bloggen ett inlägg om kön och bäbisar. Ni vet. Det där ämnet om att flickor får rosa saker. Och pojkar blå. Osv. Hela fenomenet gör mig tokig. Jag kommer tillbaka lite till det där med att man inte ska säga till folk att de är bruna och fräscha. De har ju varit för mycket i solen. De kommer få cancer. Ungefär så. Kortversion. Samma sak gäller här. Allt man säger och gör och antyder får betydelser. Allt som barnet ser, hör och upplever. Hur de tröstas. Hur de hålls. Osv. Här är jag ute på ett gungfly. Jag har inga barn. Men jag tänker mycket på det hela.

Häromdagen tänkte jag tillbaka på när jag och mina syskon var små. Hur mycket jag lekte med dockor. Jag älskade det. Organisera, leka känslor, leka ta hand om osv. Oändlig var vår variation om än kring samma tema. Vika kläder. Byta kläder. Byta blöja. Osv. Det var min syster och jag som tog hand om dockorna. Vår bror var också med. Han bytte dock inte blöjor vad jag minns. Han vek inga kläder. Han organiserade inte. Han dukade inte. Han gick till jobbet. Oftast var han konduktör. Det var hans favorityrke. Hur som helst. Hur blir det så olika? Vi har ju levt under samma tak. Men det är inte så konstigt. Alla förväntar sig precis det som skedde. Brorsan gillar traktorer. Jag och syrran gillar dockor. Skönt. Då behöver inga obekväma situationer uppstå.

Minsta lilla betyder nåt. Alltså försöker jag överdriva mina reaktioner kring barn. Numera. Jag försöker. Jag får ångest när jag reagerar fel. Det kör förbi en traktor. Jag blir häpen och intresserad och glad, oavsett könet på barnet i vagnen. Vi ser en ullig hund. Jag gullar och berömmer hunden för att vara så fin med min ljusaste röst oavsett könet på barnet i vagnen. Men Gurka så svårt det är att göra fel. Särskilt om barnet i fråga är klädd i mjuka rosa tyger med spets och volanger. Eller i en blå tröja med en traktor på.

Det är så sjukt naivt och dumt att säga, jag kunde inget göra! Hon gillade princessor ändå! Ja, så kan det vara, även om en förälder gör allt rätt (vilket det sällan är i de fallen), barnet får ju nämligen influenser från 1000 andra håll än sina föräldrar. Men att ge upp, det är ju dumt. Vi har börjat loppet nu. Lika bra att slutföra!

Möblemang, mankemang, finemang!

Kände att det kanske är på sin plats att jag kommenterar möblemanget och resten av inredningen som syns på bilden där vi kollar på film och käkar pop-corn.

Det är i min Farmors gamla hus. Farmor är död sen ett år tillbaka. Och hon har inte bott i huset på många fler år än så. Huset står hemma på gården hos mamma och pappa. Ingen bor i det. Vi bara har det till sak- och filmhus. Sjukt. Men sant.

Soffan är från vår kompis morfars fru.
Tavlan på väggen har Farmor målat.
Tapeterna är original sen huset byggdes på 50-talet.
Den gröna kudden är från en soffa som jag fått från en kompis bohag när hon flyttade till Frankrike.
Även om jag inte riktigt kan se det i bild nu finns det även stor risk att det är saker från Mormors syster, en granne till mitt ex, Farmors syster och Farmors kusin.

Vi gillar att samla på saker. Och gamla saker är så fina. De har själ. Och de tär så mycket mindre på miljön också. Att re-konsumera är bra. Även om det är jobbigt att leva på andras överkonsumtion ska ni veta. Asjobbigt! Tillslut står man med 10 soffor. Vad gör man? Man måste börja göra sig av med några. Nu är det mer hållbart. Huset är möblerat och användbart.

Jag har köpt en möbel i hela mitt liv. EN! Jag förundras lite. Men jag har sparat på så många fler. I fall ifall. Vi har en liten sån läggelse i vår familj. Spara på saker. Vad man än ska ha, har mamma det i ett skåp någostans. Igår försökte jag slänga en gammal kontorsstol som stått på verandan i ett år eller så. Tyget hade börjat mögla. Men pappa tyckte att han kanske behövde en stol vid pannan. Så han kan sitta där och filosofera lite. Ja ja. Tröttnar jag, så kan den gå med nästa slänglass sa han. Han är rolig han. Han är så lik mig. Tänka sig.

Nu till svenskalektionen:
Möblemang - går att få gratis
Utan Mankemang - utan problem/krångel
Det är finemang det!

Nu har dom varit här...

Nu har dom varit här. Bara för att bestämma att de ska komma kl 8 imorgon bitti. Skruttans spökslott till hantverkare. Min arbetstid då??

Rörmokarn

Sitter hemma och väntar på rörmokarn. Jobbar lite. Men väntar mest. Varför kommer han inte prick?? Mitt rastlösa jag behöver rastas tror jag...

Bror

Här kramar vi bror hejdå. Kanske inte ses på länge. Han ska ut på praktik på sjön i 3 månader och kanske inte hinner hem innan han åker. Jag ska snart till Australien. Så det dröjer nog innan vi myser i soffan igen. Med en fin film och popcorn.





Vi såg PS, I love you. Världens snyftarfilm. Vi såg den för minst andra gången. Den är sjukt bra. Om än en fruktansvärd förmåga att få en att må lite kass.

Luften är

Luften är fin
Härlig att andas
Syret är ungt
Hjärtat är lugnt
Kvällen är fin
Allt är förklarat
Inget är tungt
Hjärtat är lugnt

Pulsen slår så lugna slag i mig

- Galenskaparna.

Så känns det idag. Helgen har varit god.

Höst

Nu är det höst. Det är skönt. Jag njuter nu en månad. Snart blir det varmt.

Hittade ett citat

"I'll tell you all my secrets, but I lie about my past" /T.Waits

Ingen aning om vem det är som sagt det, men det lät bra. Eventuellt kanske att det är den här snubben. Får forskar vidare i det någon annan dag.

Sälj rubbet

Jaha, det är kanske såhär jag ska göra. Sälja allt? Och inte sitta och planera vilka saker som ska packas ner i vilken låda? Men fy. Det skulle jag inte klara. Jag kommer inte spara alla min prylar kanske. Men väldigt mycket. Det skulle kännas alldeles för konstigt att komma tillbaka annars. Men hon har rätt i att prylar inte betyder så mycket. Egentligen. Så jag ska nog försöka sortera hårdare. Det blir gött!

Göra en Alex Schulman

Typiskt. Nu har jag fastnat för en metod som Alex Schulman lanserat. Jag har lite svårt att förstå vad jag ska tycka om den pojken. Ibland klok. Ibland köper han stora bränsleslukande bilar. Hur som. Leken är:

1. Skriv ett förslag på rubrik i kommentarerna
2. Jag skriver texten till rubriken

Jaha. Lätt va?

Och idén har jag faktiskt lite hämtat från Försök att inte se så snygg ut.

Press

Jag jobbar så sjukt bra under press. Deadlineshot är en mycket bra morot för mig. Sjukt. Önskar jag kunde vända lite på det. Blir ju alltid till att jobba i så hög hastighet på det sättet. Undrar hur nyttigt det är egentligen.

Idag ska jag laga vegetariskt!

Planerade faktiskt i morse att laga vegetariskt. Och det verkar som en bra plan. Kolla in denna film tex! Riktigt bra gjort av Naturskyddsföreningen. Visserligen räcker det inte att bara äta vegetariskt två gånger i veckan kanske. men tänk om alla gjorde det. och fick det till en vana. Då kanske man kan ta tre gånger sen. Och sen fyra. Betydligt effektivare än att säga till folk att sluta äta kött. Det går ju inte. Lite som att säga till ett barn att sluta använda napp. bara sådär. Man får ta det ett steg i taget.

Men till lunch ska jag äta kött. Eller egentligen det som blir över när folk äter fläskfile och oxfile och andra fina bitar. Isterband och blodpudding. Mums!

Nu är det gjort

Nu är det gjort. Tjuren är tagen vid hornen. Och jag är en väldigt rädd liten tjurfäktare. Om än något mer modig än igår, än förra timmen, än förra minuten. Så är det. Man lär sig något varje dag!

Nästan exakt 5 år sen

Detta är från när jag var hos Luke och hans familj för nästan 5 år sen. Här är vi ute och inspekterar en av åkrarna. ganska fin bild tycker jag med den skarpa illgula rapsen. Bealiba mountain i bakgrunden. Och en fin himmel. Sen är det också söt för att de står där. Bönderna. Och mumlar lite om hur det såg ut för 3 år sen. Eller hur det ser ut i grannbyn. Eller om någon historia om en traktor som brunnit upp. Eller ett silotorn som vält. Såna där viktiga saker. I den värld de befinner sig i.

Nu har jag sovit

Om någon blev nyfiken på vad jag svor över igår kväll, så var det mig själv. Ibland försöker man göra saker. Och så fegar man ur. Jag fegar oftast ur när det gäller känslor. Då blir det för jobbigt liksom. Och just i detta fall tänkte jag boka ett fint litet möte med mina föräldrar innan jag åker. Och liksom prata lite djupt. Men jag ballade ur och sköt upp det. Till nästa helg kanske? Det blir bra. Perfekt ju. Bra att jag sov lite.

Och för övrigt måste tilläggas att Luke faktiskt aldrig är en bondlurk. Han har inte de rätta kvaliteerna för det. Så vet ni det. Om jag skulle svänga mig med dessa uttryck vid ytterligare tillfällen! (Så om det var någon jag syftade på med Bondlurk så var det mig själv, eller möjligtvis min far.)

*#&*!"!#&%

Anfäkta, anamma och regera. Banditer, babian, amöba. Bomber och granater och kravader. Dymmel. Drönare. BONDLURK!

Det sover vi på. Så kanske vi vaknar med bättre mod imorgon.

Grannen ringde på

Grannen ringde precis på. Fattade inte först att det var så. Vi har nämligen samma signal om de står nere utanför ytterdörren som när de står utanför lägenhetsdörren. Gäster alltså. Trodde alltså att det var någon som kom och våldgästade. Men det var det inte. Det var grannen rakt över. Första gången jag såg henne tror jag. Har dock haft "brevkontakt". När vi talar om att vi ska födelsedagsfest tex så kommer det ett litet kort med grattis på.

Hur som. Nu stod hon i alla fall där. Luktade lite sprit. Och gav mig en kasse med 3 par jeans i. Och en handväska.

(nu är det viktigt att ni får in redig göteborgsdialekt i huvet. Riktigt sådär görgött ska det låta.)

- ni är väl såna som använder mycket jeans va?
- ja...
- jag har några jeans här jag har fått och jag kan inte ha dom. Ni får dom om ni vill
- åh tack!
- kan ni inte ha dom, så släng dom bara. å här är en väska.
- ja, den var fin.
- den kan ni mä få om ni vill
- jasså, men ska inte du ha den?
- nä, jag går aldrig ut
- ok, tack! Vilken bra söndag.
- jomenvisst vettu

Så det här blev ju en bra söndag. Trevliga grannar vi har!

Har det gött

Jag har en så sjukt skön helg. Ensam i lägenheten. Städar lite. Fixar lite. träffar lite folk. Kollar lite på film. Fixar lite saker. Tänker. Tränar. Livet är gött just nu.

Lite läskigt är det dock att lägenheten ekar eftersom vår inneboende flyttat ut. Märkligt. Hon tog bara saker på sitt rum. Ändå ekar hela lägenheten. Jag smyger tyst runt för att inte behöva lyssna på ekot. Det ger en så tom känsla liksom. Väntar nu på att syster ska komma hit så vi kan hänga upp gardiner i rummet osv. Hon kanske kan ta med sig en soffa till också? Fast hon får nog inte in den i bilen.

Vi har ett litet sofflager hemma i farmors hus. Fast det börjar ta på det nu faktiskt. Kvar finns en stor beige. En liten grön. Och en liten brun. Och så en 80-tal a la superduper. Den är helt otrolig faktiskt. Måste ta kort och visa någon gång. Det är väldigt praktiskt att ha ett litet möbellager liksom. Jag har inte lagt många kronor i mitt liv på möbler. I like. Men man kan ju verkligen fundera på hur bra det är att ha ett stort hus uppvärmt och som står o väntar på att jag ska komma hem en helg då och då. Det är åtminstone pelletsvärmt. Kanske dags att sätta solvärme även på det huset.

Klackarna i taket

Jag ska snart gå på min första disputationsfest någonsin. Och jag ska slå klackarna i taket. Faktum är att de redan nu, hemma i köket i mysbyxor vinklar sig något upp mot taket. Som om de vet vad som är på gång.

Tack

Tack Ebba. Du är fin! Jag fick vatten i mina ögon i morse när jag läste din kommentar. Puss!

Dialektmysterier

Min absoluta favoritserie är "Svenska dialektmysterier". Så sjukt bra! Just nu ligger den på SVT play. Titta! (Den är ju några år. Men fortfarande sjukt bra. Repris nu alltså.)

Jag och syrran tittar på den på kvällarna när vi vill fördriva lite tid. Det är mysigt. Något jag kommer sakna sjukt mycket sen. Att krypa upp i sängen och titta på något roligt/fint/bra.

I alla fall. Häromkvällen tittade vi. Och då kom jag att tänka på följande. Det är orättvist att vara lillebror. Det är omöjligt att vinna liksom. Kolla här:

Precis som språk förändrar sig sakta med influenser från andra delar av världen så behöver också ett samhälle/ort ändra på sig. Om en dialekt inte ändrar på sig så talar till slut inga unga människor dialekten. Och dialekten försvinner med de gamla. De unga går vidare till nya språk som de tycker är mer användbara. För att en dialekt eller ett språk måste leva kvar måste man alltså hela tiden uppfinna nya ord.

Om en ort inte ändrar sig och blir modern så vill inga unga bo kvar där längre. De flyttar till storstaden. Men då borde väl de små orterna bara kunna vara mer moderna då. Så är väl det löst. Men det är här det orättvisa kommer in. En stor stad har råd att vara modig. Att tre av stadens 300 restauranger är pizzarestauranger kommer inte att sätta stan i gungning om det skulle visa sig att pizza är helt oätbart. För en liten ort som kanske bara har en restaurang. Eller kanske ingen. Blir det ett betydligt större spel. Man satsar alltså istället allt på ett säkert kort. Det som man är van vid. Och som alltid fungerat hittills. Man är nöjd med vad man har. Tyvärr är det precis detta, att vara nöjd med vad man har som sakta urholkar samhället. Visst är det sjukt!?

Jag tänker mig att för att vi ska kunna rädda världen så måste vi förändra just det här. Vi kan inte hela tiden ha nya kläder i garderoben. Vi måste lämna skorna hos skomakaren. Vi måste vara lillebror och vara nöjda med det. Lillebror har alltid varit nöjd med ärvda kläder. Och om vi inte dömer lillebror för att han har lite slitna kläder eller för att han har rosa kläder så är det ju inget problem.

Kanske att de små samhällena sakta kan få sin bärkraftighet tillbaka. Kanske att inte alla vill till stan då. Kanske att en hel del kan tänka sig att prioritera att leva nära naturen, tjäna mindre pengar, ha mer tid, och massa utrymme. Ha tid att baka det egna brödet. Eller odla den egna potatisen. Kanske kanske.