Dialektmysterier

Min absoluta favoritserie är "Svenska dialektmysterier". Så sjukt bra! Just nu ligger den på SVT play. Titta! (Den är ju några år. Men fortfarande sjukt bra. Repris nu alltså.)

Jag och syrran tittar på den på kvällarna när vi vill fördriva lite tid. Det är mysigt. Något jag kommer sakna sjukt mycket sen. Att krypa upp i sängen och titta på något roligt/fint/bra.

I alla fall. Häromkvällen tittade vi. Och då kom jag att tänka på följande. Det är orättvist att vara lillebror. Det är omöjligt att vinna liksom. Kolla här:

Precis som språk förändrar sig sakta med influenser från andra delar av världen så behöver också ett samhälle/ort ändra på sig. Om en dialekt inte ändrar på sig så talar till slut inga unga människor dialekten. Och dialekten försvinner med de gamla. De unga går vidare till nya språk som de tycker är mer användbara. För att en dialekt eller ett språk måste leva kvar måste man alltså hela tiden uppfinna nya ord.

Om en ort inte ändrar sig och blir modern så vill inga unga bo kvar där längre. De flyttar till storstaden. Men då borde väl de små orterna bara kunna vara mer moderna då. Så är väl det löst. Men det är här det orättvisa kommer in. En stor stad har råd att vara modig. Att tre av stadens 300 restauranger är pizzarestauranger kommer inte att sätta stan i gungning om det skulle visa sig att pizza är helt oätbart. För en liten ort som kanske bara har en restaurang. Eller kanske ingen. Blir det ett betydligt större spel. Man satsar alltså istället allt på ett säkert kort. Det som man är van vid. Och som alltid fungerat hittills. Man är nöjd med vad man har. Tyvärr är det precis detta, att vara nöjd med vad man har som sakta urholkar samhället. Visst är det sjukt!?

Jag tänker mig att för att vi ska kunna rädda världen så måste vi förändra just det här. Vi kan inte hela tiden ha nya kläder i garderoben. Vi måste lämna skorna hos skomakaren. Vi måste vara lillebror och vara nöjda med det. Lillebror har alltid varit nöjd med ärvda kläder. Och om vi inte dömer lillebror för att han har lite slitna kläder eller för att han har rosa kläder så är det ju inget problem.

Kanske att de små samhällena sakta kan få sin bärkraftighet tillbaka. Kanske att inte alla vill till stan då. Kanske att en hel del kan tänka sig att prioritera att leva nära naturen, tjäna mindre pengar, ha mer tid, och massa utrymme. Ha tid att baka det egna brödet. Eller odla den egna potatisen. Kanske kanske.