Om någon blev nyfiken på vad jag svor över igår kväll, så var det mig själv. Ibland försöker man göra saker. Och så fegar man ur. Jag fegar oftast ur när det gäller känslor. Då blir det för jobbigt liksom. Och just i detta fall tänkte jag boka ett fint litet möte med mina föräldrar innan jag åker. Och liksom prata lite djupt. Men jag ballade ur och sköt upp det. Till nästa helg kanske? Det blir bra. Perfekt ju. Bra att jag sov lite.
Och för övrigt måste tilläggas att Luke faktiskt aldrig är en bondlurk. Han har inte de rätta kvaliteerna för det. Så vet ni det. Om jag skulle svänga mig med dessa uttryck vid ytterligare tillfällen! (Så om det var någon jag syftade på med Bondlurk så var det mig själv, eller möjligtvis min far.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar