Jordetimmen

I lördags släckte vi belysningen hemma i en timme. Minst.

Jag stör mig kraftigt på tidningsrubriker som "det blev nästan ingen energiförbrukningsskillnad alls". Men å, puckon. Det är ju inte det det går ut på. Det är ju en manifestation, ett demonstrationståg i modern tappning. Det är ju inte så att ett demonstrationståg omedelbart ändrar på saker. Det är liksom till för att lägga fokus på frågan. Få den att bli aktuell i debatten osv. I det här fallet med Jordetimmen så handlar det om att för upp miljöfrågor på dagordningen. Kanske att det främst har lanserats som ett sätt att föra upp klimatfrågan, men jag tycker att miljöproblemen som helhet passar bättre. Det är inte så att bara för att vi "löser" klimatfrågan så är allt annat lugnt. Det är mycket vi behöver reflektera över och förändra.

Vi firade Jordetimmen med att släcka alla lampor. Stänga av alla datorer och TV-apparater. Och tända några stearinljus. Sedan satte vi oss bekvämt och åt av en kaka vi bakat. För att reflektera och få hjärnan att tänka i nya banor, som är så svårt när allt är tänt och brusar så läste vi en text var.

Jag inledde vår lilla Jordetimmestund med:

Först när det sista träden huggits ner,
Först när den sista floden blivit förgiftad,
Först när den sista fisken har fångats,
Först då,kommer människan att upptäcka,
Att pengar inte går att äta


Därefter fick Sebastian läsa ett kåseri av Staffan Lindberg: Jag är en miljödåre!

Sen läste Emma en text som jag författat. Den gick hem, även om jag ännu vill ändra mycket. Kanske det blir musik till den en dag! Avväpna mig!

Jenny-vännen läste texten till Änglamark. Hur kan något som stämde för 30 år sen fortfarande stämma? Änglamark

Jag läste därefter Tage Danielssons sannolikhetsmonolog om kärnkraft. Så oerhört skickligt skrivet och så oerhört träffande. Sannolikhet

Sen läste mamman Clas Erikssons text om en liten liten man i ett litet land med en liten kris. Stort

Pappan fick avsluta kvällen med dessa ord:

GODA NYHETER UNDER DET SENASTE DYGNET:

Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt med resultat att solen gick upp överallt på jorden.
Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med 340 000 helt ljuvliga människobarn.
Intelligenta och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund någonstans på planeten.
Hundratals nya verkligt bra ideér kläcktes.
Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med
ömhet vid varandra, älskade varandra och vägrade ge upp.


Det var en liten redogörelse över vad vi sysslade med under denna skälvande timma.

Poängen är: Ta chansen att släcka, sätt dig ner och fundera och diskutera. Umgås! Ja ja, det är ju bra om man gör det oftare än under Jordetimmen, men om vi gör det ofta OCH ibland tillsammans samtidigt många, så kanske det får en liten påverkanskraft. Ungefär som om vi skulle bestämma oss att gå mellan Gustav Adolfs torg och Järntorget och skrika ut vårt budskap. FÖRÄNDRA NU! VI MÅSTE! VI KAN!