Jag har köpt springskor. Men de går lika bra att prommenera i så på mornarna tar jag mig en liten tur. På sådär en halvtimme till en timme. I lördags när jag var ute mötte jag en dam med fyra hundar. Idag mötte jag henne igen. Vi hejade båda gångerna. Strax efter att jag mött henne var det dags för mig att vända. Så att det blir lagom långt. Jag gick lite fortare än henne så började komma ikapp. Först gick en hund. Sen gick hon och en hund. Sen en hund. Sen jag och en hund. Måste sett roligt ut! Ganska mysigt att gå där med en vovve jämte sig. Till slut var jag helt ikapp och då var jag tvungen att fråga vem hon var och så. Intressant när man träffar människor här ute i buschen. Hon bor i järnvägsstationen. Vet mycket väl vem Luke är för hon och hennes man har varit här och ansatt Lukes träd. Hon tog mig förbi deras trädgård och visade olivträden. Det är deras tydligen. Och så odlar de MÄNGDER med rosor. Jag fick några så de står här i en vas nu. De odlar också kapris. Vi pratade om att jag inte hade nåt jobb och då tyckte hon att jag skulle hjälpa dem att plocka oliver. De handplockas nämligen eftersom de är till inlagda oliver och inte till olja. Man måste vara försiktig då serrni. Men det är inte förrän i april eller nåt sånt. Och innan dess kanske jag hittat nåt annat. Men kul är det i alla fall att få lite erbjudanden här o där! Och kul kommer det att bli att följa de små oliverna till vuxen ålder. Alltid lär man sig något!
Nya vänner idag alltså. Olivvännerna.
Damen har varit i Sverige också förresten. Hela 70-talet undervisade hon i Norge. Världen är bra konstig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken kul liten anekdot att läsa så här på morgonkvisten. Jag skulle också vilja plocka oliver. Låter ju hur mysigt som helst.
Kram.
Ha! Vilken historia. Världen är konstig. Och liten :)
Jag ska verkligen följa oliverna. Även om jag får ett annat jobb. Mycket spännande att lära sig hur nya saker fungerar!
maste kolla:)
Skicka en kommentar