Nu är det åter dags att lämna Sverige för ett litet tag. Packandet har än så länge bara startat i huvudet, men till lunch bör jag väl ha fått nåt gjort i alla fall. Jag är glad för att åter vara i vardagen med Luke. Och för att jag trivs där. Lite ledsen över att sakna människor. Och över att göra människor ledsna.
Jag ger en stor kram till alla er som jag hunnit se i sommar. Ni är så sjukt mycket värda. Ni vet väl det? Även om jag inte hinner se er så ofta som jag vill. Men det är ju så mycket man vill här i världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar